– Syn är ett fascinerande sinne och är dominerande hos människor. Hur synen har uppkommit och utvecklats har forskare länge varit nyfikna på, säger Dan Larhammar, forskare vid institutionen för neurovetenskap vid Uppsala universitet.  

Hos ryggradsdjur finns vanligtvis fyra typer av tappar i ögonen som har varsin gen som bidrar till färgseende, ultraviolett, blått, grönt och rött. Ögats stavar använder en gen som ger förmågan att reagera på svagt ljus, rodopsin. 

Gener som kopierats

Forskarlaget vid Uppsala universitet har länge forskat kring hur ögat och synen uppkommit och utvecklats. En sak de sett är att de två genomfördubblingarna varit en bidragande faktor för utvecklingen av synförmågan.  

De två genomfördubblingarna innebär att gener kopierats i två omgångar, en mekanism som har gjort det möjligt för ryggradsdjuren att utveckla tappar och stavar i ögonen och därmed få en mer avancerad synförmåga.  

– Genom att undersöka det här kan vi ta reda på när gener uppstod och hur de därefter har förändrats i evolutionen. Vi har funnit flera exempel på att när gener som är viktiga för synen har kopierats så har en av kopiorna specialiserats på att fungera i tappar och den andra i stavar. Det gör vår syn mer avancerad, säger Dan Larhammar.  

Oklart om hjärnan kunde tolka

Tidigare forskningsresultat har tytt på att det färgseende vi har idag började utvecklas efter genomfördubblingarna. Därför kom det som en överraskning när forskarna i Uppsala såg att förutsättningarna för färgseende faktiskt kan ha funnits redan innan de här fördubblingarna ägde rum.  

De har kunnat lista ut att ryggradsdjurens föregångare troligen redan hade en gen för blått och en gen för rött på samma kromosom.  

– Det var en stor överraskning. Men vi vet inte om organismen hade en hjärna som kunde tolka den informationen som två färger, det är svårare att lista ut, säger Dan Larhammar. 

Fick ”nyligen” en tredje gen

Dan Larhammar berättar att resultaten dessutom förklarar varför flera typer av ryggradsdjur, exempelvis fåglar, reptiler och fiskar, har fyra gener för färgseende.

Däggdjur däremot förlorade två av färggenerna för ett par hundra miljoner år sedan. Primater, inklusive människan, har betydligt senare för omkring 30 till 40 miljoner år sedan fått en tredje gen som förbättrar möjligheterna att skilja på rött och grönt.

Se hur ögat och vår synförmåga kan ha uppkommit i Vetenskapens värld måndagen den 6 november klockan 20:00 i SVT2 och SVT Play.