Få händelser väcker lika mycket skräck som kärnkraftshaverier och atombomber. Olyckan i Tjernobyl och Hiroshima-bomben är två exempel på katastrofer där tusentals människor omkom av strålningsskador, och i flera decennier har forskning gjorts för att undersöka om något kan lindra effekterna nästa gång en sådan katastrof uppstår.

Den forskningen har nu tagit ett stort steg framåt, i och med en studie som publiceras i veckans utgåva av den vetenskapliga tidskriften Chemistry & Biology, som bygger på experiment gjorda vid University of Tennessee.

Forskare vid universitetet hade tidigare sett att LPA, en typ av molekyl som uppstår i kroppen när blod klumpar sig, också aktiverar mekanismer i kroppen som skyddar mot en viss typ av celldöd.

Därför utvecklade forskarna en konstgjord substans som härmade LPA-molekylens funktion, men som förhindrar celldöd på ett ännu mer effektivt sätt.

Nästan alla möss som fick ämnet överlevde

För att testa effekten av DBIBB, som den nya substansen heter, utsatte forskarna mössen för kraftig strålning.

Femton av mössen fick medlet injicerat tre dagar efter strålningen, medan lika många möss inte fick någon behandling alls.

Skillnaden i dödstal mellan grupperna var markant.

Bland de mindre lyckligt lottade mössen var bara tre av femton vid liv en månad senare. Hos de som fick DBIBB överlevde alla utom en.

Gábor Tigyi, en av studiens författare, skriver att ”Mänskligheten kan snart ha ett försvar mot oavsiktlig radioaktiv strålning”.

– Den här tekniken kan potentiellt också hjälpa cancerpatienter från sidoeffekter av strålbehandling och skydda astronauter från strålning på resa till Mars, fortsätter han.

Svensk forskare: ”Oerhört intressant”

Björn Zackrisson, professor i onkologi vid Umeå universitet, har tagit del av studien. Han beskriver resultaten som ”oerhört intressanta”, men har en något mer balanserad inställning till studien än forskarna som ligger bakom den.

– Det mest anmärkningsvärda är att medlet har effekt när det tillförs efter strålning, och till och med såpass långt efter som tre dagar.

Han säger att någon liknande substans inte tagits fram tidigare.

– Det finns strålskyddande substanser, exempelvis jod som skyddar mot sköldkörtelcancer, men då rör det sig om behandlingar i förebyggande syfte, före en bestrålning, säger Björn Zackrisson.

Inte färdigtestad

Om medlet ska kunna komma till praktisk användning i framtiden, vid härdsmältor och andra olyckor, måste först vissa hinder övervinnas.

– Det här ämnet har visat sig minska risken för en viss typ av celldöd, apoptos. Om den påverkar andra typer av celldöd är oklart, säger Björn Zackrisson.

Strålningen som mössen utsattes för motsvarade en motsvarar en dos av strålning som normalt sett dödar genom att blodbildande organ lägger av. Medlet kan alltså i nuläget bara sägas ha effekt mot skador på dessa organ.

– Vid lägre doser dör man för att njurarnas och lungorna tackar för sig, säger Björn Zackrisson, och menar att det krävs mer studier innan det visar sig att medlet även fungerar vid celldöd vid i dessa typer av vävnader.

– Och medlet kan inte ses som ett rent motgift. Vid riktigt höga doser dör man oundvikligen inom några timmar för att hjärnan skadas, säger han.

Effektiv – men giftig?

Skillnaden mellan möss och människor gör också att forskarnas resultat i nuläget bör tolkas med försiktighet, enligt Björn Zackrisson.

– Möss har ett annat reaktionsmönster på strålning. Det kan vara så att medlet är effektivt även hos oss, men samtidigt giftigt på ett sätt som inte visar sig på möss.

Det har visat sig tidigare när man testat strålskyddande medel i förebyggande syfte.

– De flesta substanserna är så giftiga i sig att de inte går att använda på människor.

– Det här medlet kan komma visa sig vara värdefullt, men man måste göra mer innan vi vet det, säger Björn Zackrisson.