Det är lilla Enceladus, bara 500 km i diameter och en sjättedel av vår månes storlek, som vållar uppståndelse: Först för några år sedan när sonden Cassini kunde avslöja gigantiska gejsrar som sprutar vatten flera hundra km ut i rymden, och så nu när vattenplymerna visat sig innehålla komplexa, tunga organiska kemiska föreningar.

– Från början hade vi inte tänkt besöka Enceladus så mycket, men när plymen upptäcktes la man om banan och såg till att flyga sonden genom plymen. Det blev 23 genomflygningar, säger Jan-Erik Wahlund vid Institutet för rymdfysik i Uppsala.

Han var ansvarig för ett av instrumenten ombord.

”Knådas av Saturnus gravitation”

Enceladus har en stor ocean under en isskorpa. Och även om det inte är bevisat att det faktiskt finns liv i oceanen, så är det åtminstone inte för kallt för liv där ute.

– Månen knådas av Saturnus gravitation, det blir friktionsvärme i mitten som hettar upp, säger Wahlund.

Det finns något liknande här på jorden: de heta källor, så kallade ”rykare”, som bolmar upp på havsbottnar runt jorden. Ur dem kommer varmvatten och organiska ämnen inifrån jorden. Där bildas organiska molekyler och sådana som formar liv.

Förbereder en expedition

En av forskarna bakom studien säger att ”Enceladus är den enda himlakropp förutom jorden som vi vet samtidigt uppfyller alla grundläggande krav för liv som vi känner det”.

Och snart blir det mer undersökningar: Just nu håller Wahlund och hans kolleger i flera länder på att förbereda en expedition till Jupiters månar. Sonden Juice ska undersöka liknande vattenplymer på till exempel Jupiter-månen Europa. Avfärd ska ske 2022, och drygt tio år senare kommer man att veta i mycket bättre detalj hur kemin ser ut.

Vatten finns alltså i stora mängder längre ut i solsystemet och det betyder att den ”beboeliga zonen” verkar vara mycket större än bara jorden. Det har vattnet skulle sedan kunna användas av framtida expeditioner.

– Vi både forskar och prospekterar, säger Wahlund.