Foto: TT

Här är årets hälsomyter

Uppdaterad
Publicerad

Silvervatten som botar cancer, självdiagnostisering i sociala medier och övertygelsen om att ”naturligt alltid är bäst”. Under året har en rad mer eller mindre farliga myter och trender inom hälsa och vetenskap spridits och fått fotfäste. SVT har frågat en rad experter vilka som varit mest oroande.

Linda Strand Lundberg, ordförande i föreningen Vetenskap och Folkbildning, som bland annat delar ut pris till årets folkbildare och årets förvillare

Rent trendmässigt är jag oroad över hela social medier-sfärens självdiagnostiserande och försök till botande utan expertkunskaper. Människor som frågar om sina symptom på Facebook och får mer eller mindre genomtänkta svar tillbaka.

Vi minns 2014

Annars måste jag lyfta upp bluffen med kolloidalt silvers påstådda hälsoeffekter som den värsta hälsomyten i år. Medlet får inte säljas som kosttillskott och har istället klassificerats som en vattenreningsprodukt av ett företag som driver en sluten Facebookgrupp med 20.000 medlemmar, där medlet påstås bota allt från cancer till Ebola.

Det här är riktigt hälsofarligt och det räcker att en handfull personer tar det här medlet istället för att gå till läkare. Och speciellt oroande är det om föräldrar ger sina barn silvervatten istället för medicin.

Och det här är bara en av alla mirakelmedel som fått spridning via forum och social medier. I våras såg vi en kokosoljatrend. Plötsligt skulle oljan hjälpa mot allt, men att någon använder kokosolja som deodorant eller tandkräm oroar givetvis inte lika mycket som när man använder ett overksamt preparat istället för medicin.

Jacob Gudiol,  författare till böckerna ”Skitmat” och ”Forma kroppen och maximera din prestation”

Generellt kan man säga att myter inom kost och träning ofta inte är särskilt farliga. Ta till exempel det här med att man slutar dricka mjölk för att man tror att det är farligt. Det skadar ju ingen, men man gör det inte på en riktig god grund. Samma sak med paleo-dieten. Det finns ingen bra motivering till att sluta äta spannmål, men det är inget som är farligt.

Jag kan bli irriterad på folk när de säger att man kommer att få cancer av mjölk eller en bit ost. Men det är mer irriterande vid fikabordet än skadligt. I dag ifrågasätter folk gärna väldigt mycket men saknar samtidigt ofta förmågan att bedöma om deras ifrågasättande är rimligt.

Jag tror egentligen att människor aldrig varit särskilt bra på källkritik, men i dag krävs mer för att inte bli vilseledd. Och ska man ha uppmärksamhet ska man skrämma upp folk. ”Du har blivit lurad, här är sanningen”. Hitta på ett fräckt namn så har du plötsligt jättemånga följare utan att egentligen ha något vettigt att säga.

En trend inom träning som gränsar till det farliga är så kallade Pre-Workoutprodukter (PWO) där flera av produkterna visat sig innehålla medel som är dopningklassade. De är inte olagliga och innehåller inte steroider, men tar man dem om man tävlar kan man åka fast.

Även seriösa företag har de här produkterna på sina hyllor. Många använder de här produkterna och det är inte så att folk väller in på sjukhuset men det finns fallrapporter som är oroande. Bland annat en där en frisk kvinna drabbades av en hjärnblödning under träning. Den här trenden för alltså inte särskilt mycket gott med sig förutom för kosttillskottföretagen som tjänar pengar på produkterna.

Huvudingrediensen i dessa tillskott är koffein och det kan man få i sig på andra sätt. Viktigast är att se till att äta och sova ordentligt så att man är piggare när man ska träna.​

CJ Åkerberg, författare till Skeptikerskolan och grundare av sajten Vaccininfo.com

Det finns en övertro på att ”naturligt” alltid är bäst. Att något du till exempel plockat i skogen automatiskt är bättre än ett piller du tar – trots att pillret, om det är ett läkemedel, testats mycket noggrant och kommer i en exakt dos.

Och Sverige ligger alltid några år efter de amerikanska hälsotrenderna och vi kan till exempel se att rädslan för ”tillsatser” i maten slagit igenom rejält här nu. Människor tycker att E-nummer är obehagliga, trots att de i själva verket bara är ett systematiserande av innehållet, så man vet vad man får i sig. Det handlar om trygghet och säkerhet, så att exempelvis en allergiker vet vad en viss produkt består av.

Jag har också sett en oroande trend i misstänkliggörande av myndigheter. Man hävdar att de går ”industrins ärende”, istället för att lyssna på varför det tar tid att ändra exempelvis kostråd. Framför allt gäller detta dieter som lirar med kolhydrater och fett. Att man förväntar sig att Livsmedelsverket ska göra om generella råd på nolltid, trots att dieterna är så nya och att det finns relativt lite forskning på dem.  

Sen har det ju varit stort med det kolloidala silvret den senaste tiden, men det minns nog inte folk om några månader. Men trenden med självmedicinering, att man hellre lyssnar på kloka gubbar och gummor än en läkare är såklart oroande. Jag upplever att det finns ett förakt för faktiskt kunnande och experter.

Hanna Brus, verksam kiropraktor som bland annat skriver om alternativmedicin hos Dagens Medicin

Vissa myter verkar hålla i sig år efter år. Till exempel att ”detox” är bra, att man aldrig kan få i sig för mycket vitaminer och att ”naturligt” alltid är något bra.

Som kiropraktor möter jag ofta myten om att ryggradens kotor kan ”hamna snett” och orsaka en rad hälsoproblem. Vilket absolut inte stämmer. Därmed inte sagt att man inte kan uppleva smärtlindring av olika manuella metoder.

En mer generell, men enormt utbredd myt, är att så kallad ”alternativmedicin” är ett likvärdigt alternativ till kunskapsbaserad medicin – i den meningen att båda bygger på samma kunskapsgrund, men med olika ”slutsatser”. I de flesta fall har alternativa undersökningar och behandlingar tvärtom ingenting med kunskap att göra.

Men många människor tror nog att man genom alternativmedicin väljer metoder som är naturligare, snällare och till och med bättre än ”vanlig” sjukvård. Många kanske dessutom är missnöjda med sjukvården och får ett bättre bemötande och en lösning på alla problem hos en alternativ terapeut, och då är det lätt att tro att allt det trevliga också är fakta.

Konspirationsteorier kan också bidra till förvirring, som att ”etablissemanget” inte vill forska på alternativa metoder och att det därför inte finns bevis, vilket inte alls stämmer.

Dels har det forskats väldigt mycket på allt från spöken till homeopati och dels vet man tillräckligt mycket om kroppen i dag för att kunna veta när något är totalt orimligt.

Men det är viktigt att påpeka att alla metoder, från aurahealing till öronakupunktur, kan ha positiva, och negativa, effekter på vår upplevelse av hälsa. Det är inget konstigt alls.

En annan generell myt är att vi blir sjukare och sjukare, att vi behöver högar med tillskott och att vi har ”obalanser” av alla de slag. Jag tror att riktiga larm och brister ofta blandas samman med myter och överdrifter vilket bidrar till en generell ökad oro som gör att människor är mer benägna att vilja kolla upp hälsan – och då även med alternativa metoder.

I värsta fall kan det bli farligt om man tror på tillstånd som inte finns och behandlingar som inte fungerar, men framförallt kan det leda till en massa onödig oro.​

Mats Reimer, barnläkare som bloggar om bland annat kvacksalveri och alternativmedicin hos Dagens Medicin

För mig är det självklara svaret det här med hittepå-infektioner som ”kronisk borrelia” och ”kronisk twar”. Det är väldigt omdiskuterade diagnoser, där ”kronisk borrelia” knappast existerar i verkligheten och kändisinfektionen ”kronisk twar” torde vara extremt sällsynt om den alls finns. 

Det positiva är iallafall att svensk media – med undantag för SVT* och till viss del TV4 – och svenska politiker inte gått på det här med kronisk borrelia. Vilket man gjort i exempelvis USA där patientföreningar med människor som tror sig vara sjuka av borrelia pressar politiker att lägga sig i hur infektionsmedicin skall bedrivas.

Men trots allt är inte detta med hittepå-diagnoser så dramatiskt. Visst är det trist om någon mindre nogräknad läkare öser ut antibiotika och om en del media sprider desinformation, men ett verkligt problem är att sjukvården flyttar fokus från att ta hand om sjuka till att leta efter sjukdomar hos friska människor.

Trenden att det är ”bra att kolla” har spridit sig. Mycket få screeningprogram är kostnadseffektiva. Få som går till mammografi vet att risken att screeningen leder till något negativt, som att bli uppskrämd av falskt alarm eller bli opererad  i onödan, är större än chansen att undersökningen förlänger livet. Och det är än mer tveksamt att leta efter benskörhet eller prostatacancer hos synbarligen friska personer.

Vinsten med att behandla enstaka riskfaktorer, som lätt förhöjt blodtryck eller kolesterolvärde, är så liten att de flesta patienter nog hade avstått om de förstått hur liten chansen är att behandlingen hjälper just dig.

Om man är frisk ska man inte gå till doktorn. För risken är att doktorns screening hittar något litet som måste undersökas vidare eller någon riskfaktor som man behandlar förebyggande. Själv går jag aldrig på hälsokontroll och jag har inte tänkt att kolla mitt PSA-värde.

*SVT fälldes i november av granskningsnämnden för att man bröt mot kravet på opartiskhet när man i somras visade dokumentärfilmen ”Borrelia – en tyst epidemi”.

Så arbetar vi

SVT:s nyheter ska stå för saklighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Vid akuta nyhetslägen kan det vara svårt att få alla fakta bekräftade, då ska vi berätta vad vi vet – och inte vet. Läs mer om hur vi arbetar.

Vi minns 2014

Mer i ämnet