Man ser huvudet av en utdöd jätteorangutang, Gigantopithecus blacki , och en forskare i en grotta.

Javascript är avstängt

Javascript måste vara påslaget för att kunna spela video
”Hela det här området var en subtropisk regnskog och Gigantopithecus blacki levde på frukt som den kunde hitta på marken” säger paleoantropolog Russel Ciochon i videoklippet. Foto: Kira Westaway

Här levde vår tre meter långa jättekusin – nu vet man varför den dog ut

Uppdaterad
Publicerad

2 000 tänder och några käkben är det enda som världens största primat har lämnat efter sig.

Ny forskning visar nu att vår storväxta släkting inte kunde anpassa sig till klimatförändringar och dog ut för 250 000 år sedan.

Gigantopithecus blacki var en så kallad människoapa och levde i södra Kina och de enda spår som finns av dem är tänder och käkben som har hittats i olika karstgrottor i Guangxi-provinsen.

Tänderna avslöjar att de har tillhört en väldigt stor orangutangsläkting, men fram till idag har man inte vetat varför den dog ut, och när.

En mäktig varelse

Yingqi Zhang vid Kinesiska vetenskapsakademin är en av huvudförfattarna till studien i Nature och han har länge undrat över Gigantopithecus öde.

– Hur kunde en sådan mäktig varelse bli utrotad när andra primater anpassade sig och överlevde?

Nu har han tillsammans med en internationell forskargrupp gjort noggranna dateringar av sedimentlager i grottorna för att få fram en tidslinje över Gigantopithecus närvaro på här platsen.

Resultatet visar att fossil av Gigantopithecus är helt borta i de lager som är 295 000 till 215 000 år gamla, vilket tyder på att den dog ut ungefär då.

Klimatet blir mer varierat

Men redan i sedimentlager som är 600 000 år gamla kan forskarna se vad som skulle komma att avgöra den här jätteapans öde. Klimatet började förändras. Från att ha varit ungefär lika varmt året runt började nuvarande södra Kina att få utmärkande årstider.

Svårt att hitta föda

Fossil av pollen i sedimentlagren tyder på att regnskogen krympte och i stället började ormbunkar breda ut sig. Allt tyder på att Gigantopithecus inte lyckades anpassa sig till de nya omständigheterna och fick svårt att hitta föda. Däremot fann samtida orangutangsläktingar nya sätt att leva och de utvecklades till att bli våra dagars orangutanger.

– Det är en imponerande studie som på ett utmärkt sätt har ökad vår kunskap om den här människoapan som vi förut inte hade så mycket kunskap om, säger Peter Heintzman som är paleogenetiker vid Stockholms universitet.

Spela videon ovan för att se Gigantopithecus tänder och de grottor de hittades i.

”Draktänder” såldes på kinesiska apotek

I flera tusen år har så kallade draktänder används inom kinesisk medicin. På 1930-talet åkte den tyska geologen Ralph von Koenigswald runt i flera sydostasiatiska länder för att leta efter en speciell typ av ”draktänder” som man hade identifierat vara tänder från orangutang.

På ett apotek i Hongkong fann han en oväntad stor orangutang-tand. Han gjorde en bedömning av vad för slags art den skulle kunna tänkas komma från och döpte den till Gigantopithecus blacki, efter den berömda kanadensiska paleoantropologen Davidson Black som namngav den så kallade Pekingmänniskan, en annan utdöd primat (Homo erectus).

Källa: The demise of the giant ape Gigantopithecus blacki, Zhang et. al.

Så arbetar vi

SVT:s nyheter ska stå för saklighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Vid akuta nyhetslägen kan det vara svårt att få alla fakta bekräftade, då ska vi berätta vad vi vet – och inte vet. Läs mer om hur vi arbetar.