Gigantopithecus blacki var en så kallad människoapa och levde i södra Kina och de enda spår som finns av dem är tänder och käkben som har hittats i olika karstgrottor i Guangxi-provinsen.

Tänderna avslöjar att de har tillhört en väldigt stor orangutangsläkting, men fram till idag har man inte vetat varför den dog ut, och när.

En mäktig varelse

Yingqi Zhang vid Kinesiska vetenskapsakademin är en av huvudförfattarna till studien i Nature och han har länge undrat över Gigantopithecus öde.

– Hur kunde en sådan mäktig varelse bli utrotad när andra primater anpassade sig och överlevde?

Nu har han tillsammans med en internationell forskargrupp gjort noggranna dateringar av sedimentlager i grottorna för att få fram en tidslinje över Gigantopithecus närvaro på här platsen.

Resultatet visar att fossil av Gigantopithecus är helt borta i de lager som är 295 000 till 215 000 år gamla, vilket tyder på att den dog ut ungefär då.

Klimatet blir mer varierat

Men redan i sedimentlager som är 600 000 år gamla kan forskarna se vad som skulle komma att avgöra den här jätteapans öde. Klimatet började förändras. Från att ha varit ungefär lika varmt året runt började nuvarande södra Kina att få utmärkande årstider.

Svårt att hitta föda

Fossil av pollen i sedimentlagren tyder på att regnskogen krympte och i stället började ormbunkar breda ut sig. Allt tyder på att Gigantopithecus inte lyckades anpassa sig till de nya omständigheterna och fick svårt att hitta föda. Däremot fann samtida orangutangsläktingar nya sätt att leva och de utvecklades till att bli våra dagars orangutanger.

– Det är en imponerande studie som på ett utmärkt sätt har ökad vår kunskap om den här människoapan som vi förut inte hade så mycket kunskap om, säger Peter Heintzman som är paleogenetiker vid Stockholms universitet.

Spela videon ovan för att se Gigantopithecus tänder och de grottor de hittades i.