På 1980-talet bekymrades några husbåtsägare i Kalifornien av ett mystiskt, hummande ljud från vattnet som de inte riktigt kunde förklara. Var det pumparna från ett reningsverk som lät, en kraftledning under vattnet, något hemligt militärexperiment? Eller kanske rent av utomjordingar? Nej, riktigt så dramatiskt var det inte. Det handlade istället om kärlekskranka hanfiskar som sjöng i natten.

Midshipman kallas arten, eller sångfisk på svenska. När det är dags för parning bygger hanarna bon under stenar och nattetid börjar de utstöta ett hummande ljud, som ska locka honorna. Ett enda läte kan pågå från blott någon minut, till nära två timmar. Ljudet har liknats vid en mistlur, mongolisk strupsång eller det elektriska brusandet som kan komma från en förstärkare.

Storleken har betydelse

– Urvalet vid parning sker genom att hanen ligger under en sten och låter jättemycket. Ett urvalskriterium för honan är vem som låter mest och man har sett att storleken på musklerna kring simblåsorna, som gör att fiskarna låter, påverkar. Ju större sådana de har, desto större framgång har leken, säger Mathias Andersson, marinbiolog och bioakustiker vid Totalförsvarets forskningsinstitut, FOI.

Amerikanska forskare har nu undersökt vad det är som får midshipman-fiskarna att sjunga på natten och tystna dagtid. Svaret är att det handlar om dygnsrytm och sömnhormonet melatonin, enligt studien som presenteras i tidskriften Current Biology. I fullt dagsljus är melatoninbildningen i kroppen låg, och vid mörker hög, något som hos människor och djur påverkar vår trötthet och därmed dygnsrytm.

Forskarna lät sångfiskar i labbmiljö leva i ljus respektive mörk miljö. När det var konstant mörkt visade det sig att de hummade på som vanligt. Vid ljus tystnade de däremot. Men när en grupp fiskar hölls i ljus och samtidigt gavs melatonin började de humma igen, vilket tyder på att hormonet har en påverkan, anser forskarna. De vill nu undersöka mer exakt hur detta går till i hjärnan hos fiskarna, och hur de skiljer sig från fåglarna som ju fungerar motsatt, alltså sjunger på dagen och är tysta på natten.

Torskhannarna grymtar

Även här i våra svenska vatten för en del fiskar liv. Mathias Andersson uppskattar att ett dussintal fiskarter kan göra läten, bland andra sandstubben, knorrhanen och simpan. Även torskfiskar som kolja och torsk kommunicerar med varandra via läten.

– Det är ett grymtande, pulserande ljud. De kan vara en, två pulser långa eller upp till tjugo, som ett repetitivt pulserande.

Också torsken använder ljudet för att locka honor.

– Sedan kan det också handla om att upprätthålla sina revir. Vid lek vill man skrämma bort andra hanar, visa sin dominans, förklarar Andersson.

Honorna kan också låta men inte lika mycket och inte under parning, utan som varningsläte.

Fartygsbuller påverkar

Hur fiskar låter är ett fält som man börjat titta på sent, och i Sverige är forskningen verkligen i sin linda, berättar Mathias Andersson. Men intresset för fiskarnas läten och ljudmiljön under vattnet börjar bli större. Detta bland annat därför att ljudnivåerna i havet har ökat och hur exempelvis fartygsbuller påverkar djuren fått mer uppmärksamhet. Allt bättre tekniska möjligheter påverkar också.

– Jag tror på en stark frammarsch inom detta forskningsområde. Vi kommer kunna skapa en större förståelse för undervattensvärlden och vi kommer hitta fler fiskar i framtiden som låter och se hur de använder sig av detta.