Säker och effektiv tågtrafik är en viktig del av det japanska samhället. Där reser 30 miljoner människor, en fjärdedel av befolkningen, dagligen med tåg.
I varje större stad finns det väl utbyggda järnvägsnät. För längre sträckor finns de så kallade Shinkansentågen som körs av ett privat trafikföretag. De förflyttar dagligen 400.000 passagerare mellan Tokyo och Osaka. I rusningstid går de med 3–7 minuters mellanrum och är sällan försenade.
– I Sverige pratar vi om förseningar när det gått typ fem minuter medan det i Japan räcker med att det gått 30 sekunder. Det genomsyrar hela organisationen. De jobbar väldigt systematiskt. Det ska fungera bra och det finns tillräckligt med pengar för att det ska fungera, säger Sebastian Stichel, professor och föreståndare för järnvägsgruppen vid KTH.
Mycket övning
Tidtabellen övervakas av ett stort antal specialister i jättelika kontrollrum. Det ligger också mycket övning bakom punktligheten. När passagerarna stigit av sker städning, påstigning och avgång på mindre än fem minuter.
Passagerarna som ska stiga på väntar i organiserade fållor. Lokförare får i simulatorer öva på att stanna tåget så att dörrarna hamnar precis där passagerarna står och köar. Att behöva justera tågets position slösar nämligen värdefulla sekunder.
Blivande konduktörer får lära sig att signalera med händerna till föraren. Det finns kommandon för när tåget står rätt, när perrongen är tom och att det är tid för avgång. Det har visat sig vara effektivt för att undvika misstag och öka punktligheten.
Egna spår
Shinkansentågen kör i uppemot 320 kilometer i timmen på spår som inte delas med andra tåg. Järnvägen är också separerad från bilvägarna för att tåget ska kunna utnyttja sin snabbhet och inte behöva sakta in vid korsningar. Så ser det inte ut i Sverige.
– I Sverige har vi ganska många järnvägskorsningar. Vi har även mycket blandtrafik, det är regionaltåg, intercitytåg och godståg på samma sträcka. Man måste ha höghastighetståg på egna spår och i ett eget järnvägsnätverk utan korsningar för att det ska fungera, säger Sebastian Stichel.
Gediget underhållsarbete
När tågen kör i så höga hastigheter som i Japan kan minsta defekt i spår eller utrustning orsaka en katastrof. Därför stängs systemet ner vid midnatt varje kväll och 3.000 underhållsarbetare börjar jobba. De reparerar eller byter ut defekta elledningar och rälsdelar. Vagnarna, loken och de olika delarna av tåget kontrolleras och underhålls regelbundet.
Ett så avancerat underhållssystem har inte Sverige. Sebastian Stichel tycker att vi borde satsa mer pengar generellt på infrastrukturen.
– Vi behöver satsa på underhåll, renoveringar och förnyelse av de system vi har. Men jag tycker samtidigt att vi borde investera mer i höghastighetsjärnvägar. Att åka tåg är mer miljövänligt än att flyga eller åka bil. Går det snabbare att åka tåg samma sträcka som man skulle tagit flyget så kommer fler åka tåg, säger Sebastian Stichel.
Hur kommer det sig att Sverige inte gör som Japan?
– Delvis är det en kostnadsfråga. I Japan har de länge och systematiskt investerat mycket pengar i infrastrukturen. De underhåller den på ett bra sätt. Men japaner har också en helt annan inställning till det hela, de är intresserade av tåg, säger Sebastian Stichel.
Tåg är en självklar del av den japanska kulturen. Stora järnvägsstationer är mötesplatser som sjuder av liv. Tågpersonalen fungerar som ambassadörer och välkomnar passagerarna.
Sebastian Stichel menar att det handlar om prioriteringar. Det är pengar och engagemang som saknas för att vi skulle kunna ha en liknande infrastruktur i Sverige.
– Det finns absolut inga principiella tekniska hinder för att vi inte skulle kunna ha det som i Japan, säger han.
Se mer om snabbtågen i Japan i Vetenskapens värld måndagen den 23 oktober i SVT 2 klockan 20:00 eller på SVT Play.