Jorden omsluts av ett magnetiskt fält. Den yttre gränsen av fältet kallas för magnetopausen, och är vårt första skydd mot solens högenergiska partiklar. Forskare har länge misstänkt att denna gräns kan sättas i svängning – och nu har en grupp forskare från England, USA och Österrike funnit bevis.
Görs svängningarna sedan om till ljudvågor är det möjligt att lyssna på hur magnetfältet låter.
Viktigt för rymdsäkerhet
De flesta partiklar som skickas ut från solen leds förbi jorden när de träffar magnetopausen men vissa slinker igenom. Urban Brändström, forskare vid Institutet för rymdfysik i Kiruna, välkomnar de nya resultaten.
– Detta gör att vi kan gardera oss bättre när det gäller att hålla våra astronauter och satelliter säkra från solens farliga partiklar, och att bättre kunna undvika omfattande strömavbrott orsakade av solstormar, säger han.
– Och sist men inte minst så får vi bättre norrskensprognoser!
Stående vågor
Fem satelliter placerades optimalt för att kunna fånga upp vibrationerna. Genom dessa kunde forskarna då se hur en stråle av laddade solvindspartiklar träffade magnetopausen.
Vid anslaget så skapades vågor längs med gränsens yta som rörde sig fram och tillbaka, med jordens poler som två knytpunkter, och formade en stående våg.
Namnet “stående våg” kommer från hur ändarna ser ut att stå stilla medan andra delar vibrerar fram och tillbaka. Inom musiken förekommer stående vågor i till exempel orgelpipor och trumskinn. Hos en anslagen trumma är det kanten av trumman som då blir till vågens ändpunkter, och trumskinnet som utgör ytan.
– Det är ett riktigt häftigt resultat i sig! I 45 år har man misstänkt att magnetopausen kan svänga som ett trumskinn och nu har man fått det bekräftat, säger Urban Brändström.
Studien publicerades i tidskriften Nature Communications här.
Solvinden
Solvinden är den ström av partiklar som ständigt strömmar från solen ut i solsystemet.
Jorden skyddas från solvinden via magnetosfären, som är den närmaste rymden kring jorden. Här finns ett omslutande geomagnetiskt fält som leder bort partiklarna.
Källa: Nationalencyklopedin