Till och med Charles Darwin ska ha lagt märke till detta och sagt att ”Sympati är människans starkaste instinkt”.
Empatigenen
Inget annat djur än människan känner ansvar och tar hand om individer som inte tillhör den närmaste familjen eller flocken. Hon kan känna empati och sympati. Och hon tycker om att hjälpa till.
Senast i raden av forskning av människans snällare sidor är en forskningsgrupp i Berkeley under psykologi professorn Dacher Keltner som funnit att förmågan till empati ligger djupt inne i våra gener.
De fann att människor som hade en speciell variation av en gen som styr det kvinnliga könshormonet oxytocin är mer benägna att vara empatiska än andra. De var bättre än genomsnittet att läsa av andras sinnesstämning, samtidigt som de tenderade att klara av stressade situationer mycket bättre än andra.
Generositet lönar sig
En annan forskningsgrupp på Berkeley undersökte vad som hände med människor som var generösa. Psykologen Robb Willer kunde visa att de deltagare i hans spelexperiment som var mest generösa fick mer gåvor tillbaka än andra. De vann i respekt och folk ville samarbeta med dem. Att vara generös var alltså en vinnande strategi att nå framgång.
– Vårt resultat visar att vi människor undviker dem som agerar i snålt egenintresse. Vi respekterar dem inte och kan till och med hata dem. Den som är generös stiger i anseende bland sina medmänniskor och vinner status, säger Robb Willer till ScienceDaily.
Började för flera miljoner år sedan
Att människans förmåga till samarbete och hjälpsamhet också har varit en stark evolutionär framgång för människoarten visar författaren Lasse Berg i måndagens film i Vetenskapens värld. Och det började redan för flera miljoner år sedan då människan började gå på två ben och samtidigt fick två lediga armar som kunde bära andras bördor.
I filmen träffar vi också Martin Ingvar, professor i neurofysiologi vid Karolinska Institutet, som berättar vad som händer i hjärnan när vi samarbetar.
Se Jordens snällaste apa, 20.00 i SVT2, måndagen den 21 december
Ulrika Engström