Det finns åtminstone 300 000 olika svamparter runt om i världen som inte har några namn, och dessvärre vet man heller inte riktigt hur de ser ut. De kallas för mörka svampar och det märkbara spår de lämnar efter sig är i DNA i jordprover. Henrik Nilsson är biolog vid Göteborgs universitet och har i en artikel beskrivit att en stor del av svampriket består av mörk biodiversitet.
– Vi kan utgå från att många av svamparterna har viktiga ekologiska funktioner, säger Henrik Nilsson.
Möter motstånd
Regelverken som styr svampars rätt att få namn utgår från att det är något som kan plockas på en skogspromenad eller som går att odla på laboratorium. De försök som gjorts för att ändra regelverket har misslyckats.
– Den grupp som är emot att ge svamparter DNA-baserade namn, tycker att det måste finnas någonting mer än en DNA-sekvens för att namnge arten med ett vetenskapligt namn, säger Hanna Johannesson, mykolog vid Stockholms universitet.
Inför den internationella svampkongressen i Nederländerna nästa år har Henrik Nilsson höga förväntningar. Han hoppas att det kommer i gång en debatt inom området.
– Detta är vår verklighet. Att det mesta inom biologiskt liv är sådant som vi inte ser med blotta ögat och därmed inte har namn, säger Hanna Johannesson.
