Vasaskeppets kanoner gick till botten utan att ha avfyrats i strid. Först nu, 400 år senare kan forskarna ge svaret på frågan hur bra Vasas kanoner var. Ett unikt forskningsprojekt som Vasamuseet och dess vänförening drivit visar nu att kanonerna både sköt längre och var kraftfullare än man tidigare trott.

– Vi tror att Vasaskeppet kunde ha varit en mycket effektivare kanonplattform än vad folk har sagt. Kanonerna i sig själva är mycket mer effektiva än vi trodde, säger Fred Hocker, Vasamuseets forskningsledare och initiativtagare till projektet.

Han är också världsmästare i svartkrutsskytte med ett lag från USA. Det gav unika förutsättningar att ro önskeprojektet i hamn.

– Det började för tio år sedan som en diskussion runt bordet en dag, mellan oss som skjuter. Vi sa att det skulle vara intressant att se vad den här kanonen kunde göra, och om vi skulle kunna träffa något.

Provskjutning enda sättet få svar

Det blev början på ett detaljerat projekt som krävt många unika kunskaper om små detaljer. Det gällde att hitta en tillverkare av likadant svartkrut som användes på 1600-talet och en tillverkare av rätt sorts papper till krutladdningen.

– Vi frågade ballistiska experter om de kunde räkna ut hur effektiv kanonen var. Men det gick inte, ingen hade använt sådant krut på 400 år. Så vi var tvungna att provskjuta, säger Fred Hocker.

Till slut hittades ett gjuteri i Tierp som hösten 2013 kunde gjuta en kopia av en av de tre kanoner som bärgades 1961. Då fanns äntligen möjligheten att provskjuta och bedöma hur effektiva 1600-talets krigsskepp var i strid, den tidens mest skräckinjagande krigsmaskiner.

– Vi vill förstå hur man skulle ha använt Vasa. En av de frågor vi har är varför man inte byggde ett större eller mindre skepp, och varför man valde den här bestyckningen. Hur tänkte de att en sjöstrid skulle gå till?

Rakt igenom skeppet

Inför ett par hundra åskådare på Bofors testcenter i Karlskoga provsköts kanonen den 22 oktober 2014. Med höghastighetskameror, dopplerradar och annan modern teknik kunde man för första gången göra vetenskapliga tester av en gammaldags kanon.

– Andra projekt har använt nästan hela budgeten på att gjuta en kopia, och sedan har man inte haft några pengar kvar. Då har man tagit ut kanonen på ett fält och provskjutit några skott.

Under två veckor sköts över 50 skott med Vasakanonen. Man provade hur långt kanonen skjuter och vilken träffsäkerhet och genomslagskraft den har. Målet var en tre gånger fem meter stor skeppssida i ek som specialtillverkats i Vasamuseets snickeri, med Vasa som förlaga. Det finns visserligen historiska skildringar av sjöslag, men Fred Hocker och skjutlaget var ändå inte säkra på att kanonkulan skulle gå igenom. Det första skottet blev en succé. 10-kiloskulan gjorde lätt hål i den 45 centimeter tjocka sidan. Men det blev en mindre skur av träsplitter på insidan än vad Fred Hocker förväntat.

– Den här killen än död, men han här klarade sig bra, säger Fred Hocker och pekar på skärmarna bakom målet som ska föreställa besättningsmän.

Men andra skott gav mycket splitter, och forskarna kan nu säga att mängden dödligt splitter beror mer på var kulan träffar än kulans hastighet. Om man dör eller inte beror på tur.

– En kula kan gå här emellan oss och vi skulle klara oss bra om kulan bara träffade bordläggningen och inte ett tjockare knä eller spant, säger Fred Hocker.

Testerna visar samtidigt att kanonerna hade en förvånansvärd eldkraft. Kanonkulorna lämnar mynningen med en hastighet på 350 meter per sekund, lite fortare än ljudet. En kula kunde gå rakt igenom ett skepp. På skjutbanan går en kula igenom skeppssidan, studsar på marken, och fortsätter sedan 500-600 meter in i skogen där den genomborrar en grov tall.

På randen till ny era

I början av 1600-talet låg Sverige i krig med flera av grannländerna i söder. Det handlade om att kontrollera handeln över Östersjön och att stoppa den katolska expansionen i det 30-åriga kriget. Kung Gustaf II Adolf behövde mäktiga slagskepp och Vasa skulle ingjuta skräck och respekt i kriget mot Polen. Men varför hade då Vasaskeppet så kraftiga kanoner? Vasa kom i en brytningstid i hur man förde krig till sjöss. Taktiken tidigare var att varje skepp valde sina egna mål och sköt tills man kunde äntra och ta över skeppet. Längre fram skulle flottorna gå över till linjetaktik där fartygen mer samordnat lade sig med sidorna mot fienden och sköt tillsammans tills fienden kapitulerade. Det krävde större kanoner. Vasa var mittemellan. Gustaf II Adolf ville ha många kanoner, men skeppskonstruktionen var gammalmodig med hög akter för äntring, och taktiken var ofärdig.

– Amiralerna trodde att det avgörande momentet var äntringen, så man använde bara kanonerna i början av slaget för att mjuka upp fienden lite. Gustaf II Adolf, som var en entusiastisk artillerist, hade idén att man kunna använda skeppet och kanonerna som huvudvapen istället för äntring. Men då måste man ha fler och tyngre kanoner.

Ville inte sänka

Men målet var fortfarande inte att sänka fiendens skepp utan att erövra det och använda det i den egna flottan. Kanonerna var ämnade för besättningen. Genom att orsaka så mycket skadande splitter som möjligt blev erövringen enklare. Provskjutningarna visar att det dessutom var svårt att sänka ett fartyg med kanonkulor som inte exploderar som granater. Kulorna gör bara små hål i bordläggningen. För att sänka ett skepp krävdes alltså en träff under vattenlinjen, men det var svårt. Det tror amiralen Torsten Lindh som är tidigare marinchef och expert på att räkna på hur kulor flyger genom luften.

– Jag tror att det är väldigt svårt skjuta under vattenlinjen, för då får man studs på vattnet, säger han.

Testerna visar också hur svårt det var att träffa, särskilt från ett gungande skepp. På långt håll kunde bara någon grads skillnad i skjutvinkel göra att kanonen missade helt och hållet.

– Kanonen kunde förstås skjuta väldigt långt, men förutsättningarna att träffa från 800-900 meters håll var dåliga. Jag tror att det var mycket, mycket svårt att träffa på avstånd över 100 meter, säger Torsten Lindh.

Brutala sjöstrider

Det var trångt på kanondäck. Vasa skulle haft 300 soldater ombord. Sju man skötte varje kanon, och de sov och levde mellan kanonerna, ibland månader i sträck. Det var också mörkt, lågt i tak, och en extrem ljudnivå under strid. Dessutom fanns förstås den dödliga risken att träffas av fiendens eld. Sjöslagen var brutala.

– Det är så otäckt, man vill inte att det ska vara sant. Det berättas om hur armar sköts av och, som det uttrycks, det var som likbodar och det flyter döda i vattnet. Det var enormt målande bilder, säger Vasaguiden Inger Elgestedt.

– De trånga utrymmena ihop med alla kanoner som avfyrades, både de egna och fiendens eld, skulle ha varit en helvetisk upplevelse. Det skulle ha varit kaos, säger Josoeph Angelo Jordan, som är med i skjutlaget som avfyrar Vasakanonen.

Ny syn på sjöslagen

Delar av den sönderskjutna skeppssidan ska i framtiden ställas ut på Vasamuseet. Kanonprojektet har givit forskarna så mycket nya kunskaper om hur effektiva den tidens kanoner var att man nu tvingats omvärdera hur sjöslagen gick till och hur Vasa skulle ha används i kriget.

– Det här är något jag har drömt om i tio år. Det är inte många som har en så konstig och dyr dröm som får se den gå i uppfyllelse. Jag är riktigt nöjd och inspirerad av resultatet. Det ger mig mer entusiasm att berätta för folk vad vi har gjort och vad vi har lärt oss, säger Fred Hocker.

Se mer i Vetenskapens Värld ikväll 20.00, SVT2.