Mia Rajalin är i dag 53 år. Hon ligger hemma på sin soffa och vilar. Det gör hon ofta. För en stor bit av hennes ena lunga saknas.
Det hela började år 2015. Mia började känna sig dålig på ett tydligt sätt. Hon var otroligt trött hela tiden och rasade i vikt utan orsak.
– Jag som alltid mått så bra, som lever sunt och motionerar regelbundet, kände att något var fel på allvar, berättar Mia Rajalin.
– Men när jag gick till läkare på vårdcentralen trodde de att det nog handlade om stress. Men jag var inte alls stressad!
Mias symptom varierade och så småningom kom en otäck hosta. Från att knappt aldrig ha varit patient inom vården sökte Mia upprepade gånger hjälp. Hon fick nya förslag på diagnoser varje gång, men ingen av dem var ens i närheten av det hon verkligen led av. Och någon utredning gjordes inte.
Upptäcktes av italiensk byläkare
Nästan två år efter att problemen började åkte Mia med sin familj till alperna i Italien, trots att hon mådde dåligt. Dagen innan resan hade Mia varit hos en läkare på vårdcentralen som försäkrade henne om att det inte var något allvarligt fel på henne.
– Men uppe i bergen fick jag jättesvårt att andas. Då gick jag till doktorn i den lilla alpbyn där vi befann oss. Han undersökte mig ordentligt, lyssnade på lungorna, knackade på ryggen och sa direkt att jag behövde en lungröntgen.
Mia hade tidigt misstänkt att hennes problem kunde betyda att hon led av något allvarligt, kanske till och med cancer. Men ingen läkare hade lyssnat. Väl tillbaka i Sverige gick Mia till vårdcentralen igen och krävde en lungröntgen. Hon sa att hon misstänkte att hon kunde ha lungcancer.
– Först fick jag nej. Jag var ju i sammanhanget ganska ung och har aldrig rökt, så lungcancer trodde läkarna inte alls att det kunde handla om. Men jag stod på mig och till sist fick jag en röntgen.
Fruktat besked
Lite senare fick Mia beskedet: Hon hade en tre centimeter stor cancertumör i ena lungan.
– Det var ändå en viss lättnad att få veta vad det var, jag hade ju varit så otroligt dålig utan att få någon diagnos. Men samtidigt var det fruktansvärt. Lungcancer är den cancer som dödar flest, och det visste jag.
Mia hade sökt hjälp inom vården 13 gånger innan rätt diagnos ställdes. Att inte bli upptäckt inom primärvården är hon långt ifrån ensam om. Just patienter som Mia, som i sammanhanget är relativt unga och som inte är eller har varit rökare, missas ofta inom vården trots att de söker för symptom som kan tyda på just lungcancer.
De tillhör en liten men snabbt växande grupp som drabbas av denna sjukdom som hittills varit så tätt förknippad med just rökning.
När Miia Rajalins cancer väl hittades visade det sig att den kunde opereras. En del av hennes ena lunga togs bort och i dag, ett och ett halvt år senare, jobbar hon halvtid igen, trots en stor trötthet. Och sjukdomstiden har satt djupa spår och varit tuff för både för henne själv och hennes familj.
– Men jag ser ljust på framtiden i dag, även om framtiden kanske inte är lika lång som jag trodde förut.
Fakta lungcancer
- Lungcancer minskar bland män men ökar snabbt bland kvinnor, även bland kvinnor som aldrig rökt
- Lungcancer bland kvinnor har ökat med 70 de senaste 20 åren
- Ca 15 procent av de kvinnor som får lungcancer i dag har aldrig rökt. För männen är andelen knappt 10 procent
- Det år låg överlevnad för lungcancerpatienter, bara var femte lever fem år efter diagnos
- 4 000 personer i Sverige får varje år diagnosen lungcancer
- Lungcancer är den cancerform som dödar flest i Sverige, ca 4 000 per år
Symptom:
Hosta, bröstsmärtor, trötthet, lunginflammation, andfåddhet, oväntad viktnedgång mm
Behandling:
Operation om cancern upptäcks i tid. Då kan patienten bli botad. Men i regel upptäcks cancern för sent och har redan spridit sig. Då håller man cancern i schack genom strålning, cytostatika och olika läkemedel.
Fakta: socialstyrelsen, lungcancerkvalitetsregistret, vårdguiden, cancerfonden