På samma sätt som vi människor kan styra hur snabbt vi andas, så kan delfiner styra hur snabbt deras hjärta slår. Det visar forskare i en ny studie publicerad i Frontiers in Physiology. 

Innan de beger sig ned i haven så saktar de aktivt ned sin hjärtrytm. De kan till och med anpassa hjärtrytmen beroende på hur långt de planerar att dyka. Deras långsammare puls gör att de sparar på syret och delfinerna undviker tryckfallssjuka, eller den så kallade dykarsjukan. 

För att ta reda på det tog forskarna hjälp av tre flasknosdelfiner. Djuren tränades i att hålla andan under vattnet under olika tidsintervall efter instruktioner. Delfinerna fick därefter EKG-sensorer fästa på brösten. 

Tränarna gav signal

När tränarna gav en signal att de skulle hålla andan så sjönk hjärtfrekvensen just innan dyket. Forskarna kunde även se att delfinernas hjärtfrekvens sjönk ännu mer när de planerade att hålla andan under ett längre dyk, jämfört med kortare dyk. 

Resultaten visar att delfiner och förmodligen även andra marina däggdjur medvetet förändrar hjärtfrekvensen beroende på hur länge de planerar att dyka. 

Den kunskapen är viktig eftersom buller i haven skapat av människan sätter den funktionen ur spel. Om något oförutsägbart sker under dykningen som att det väsnas nere i havet, då stressas djuren och de kan inte styra sin puls på samma sätt, vilket kan leda till att de får dykarsjuka. 

Militära övningar dödar näbbvalar

Ett exempel på det är den djupdykande näbbvalen som regelbundet simmar 1000 meter ned i havet. I  samband med militära övningar då så kallade sonarer eller ekolod skickas ut för att hitta ubåtar, så har näbbvalar hittats strandade med skador som liknar dykarsjukan. Näbbvalarna har bland annat haft blödande öron. 

– Man har inte förstått hur en dykande val har kunnat utveckla dykarsjukan. Och nu har vi fått en rimlig förklaring till det. Och det innebär att man nu vet att man måste undvika att utsätta näbbvalar för den här påverkan, säger Mats Amundin, senior zoologisk rådgivare och forskare vid Kolmårdens djurpark.

Antingen måste näbbvalarna avvisas innan de militära övningarna börjar eller också måste man vänta tills de har lämnat området, alternativt välja en annan plats, anser Mats Amundin. 

Plötsligt buller farligast

Ett sätt att komma runt problemet är att ljudnivån från sonarerna sakta byggs upp så att djuren inte skräms på samma sätt menar Andreas Fahlman, forskare i marinbiologi och huvudförfattare till studien. Han hoppas nu att kunskapen kan öka medvetenheten om hur buller skadar de marina däggdjuren. 

– Om förmågan att anpassa hjärtfrekvensen är viktig för att undvika dykarsjukan och plötsligt buller gör att denna mekanism sätts ur spel, så måste vi jobba för att minska oväsen för att inte skapa onödig stress för djuren, säger han.