På senare år har man blivit allt mer säker på att dagens fåglar har utvecklats från dinosaurierna. Man har till exempel genom fossil upptäckt likheter i skeletten och att många av dinosaurierna var täckta med fjädrar. Men en stridsfråga har länge varit den om handlederna. Man har aldrig lyckats förstår hur de gjort för att anpassa dem för flygning. Hur kunde de utvecklas och förändras från raka och stela klor till böjda och flexibla vingar? Nu har forskare i Chile presenterat de första bevisen för hur de moderna fåglarnas vingar utvecklades från de fågelliknande rovdjursdinosauriernas handledsben.

Omdebatterade handleder

Det kan tyckas vara en smal fråga, men faktum är att det stridits en hel del om dinosauriernas handledsben genom åren. Debatten kring likheter och olikheter mellan rovdinosauriers och fåglars handledsben har pågått i nära 50 år och har skakat fram väldigt olika resultat och tolkningar av dessa. Problemet har varit att det finns två forskningsområden, biologerna som studerar hur vingar utvecklas i moderna fågelembryon och paleontologerna som studerar ben från dinosaurier och fåglar. De två lägren använder olika metoder, olika namn för samma ben, de jobbar parallellt men inte tillsammans vilket försvårat arbetet.

– De har rätt i att vi inte kommunicerar så mycket mellan forskningsfälten. Det hade absolut varit bättre om vi gjorde det, säger Wendy Denboer, doktorand inom paleontologi vid Uppsala universitet.

Kombination av forskningsfält

I den nya studien, som publiceras i vetenskapstidskriften PLOS Biology, har man på ett unikt sätt kombinerat de båda forskningsområdena. Forskarna har undersökt fossil av en grupp rovdjursdinosaurier som hade hela nio olika ben i handleden och kommit fram till att bara fyra av dem kan återfinnas hos dagens fåglar. Den svåra nöten att knäcka har varit vilka av dessa nio ben som behållits och hur det hela gått till. Resultaten visar hur vissa av benen slagits ihop genom evolutionen. Men också att andra ben försvunnit hos fågelliknande dinosaurier, men sedan dykt upp igen i den tidiga utvecklingen av fåglar, förmodligen som en anpassning för att kunna flyga.

Jan-Ove R. Ebbestad är paleontolog och museiintendent vid Evolutionsmuseet i Uppsala. Enligt honom är studien intressant just på grund av kombinationen av olika forskningsområden. Men han pekar även ut en svaghet i att man studerat relativt få fossil, tolv stycken.

– Studien kommer nog inte vara det slutgiltiga svaret på handledsgåtan, men är ett stort lyft när det gäller att förstå denna evolutionärt viktiga förändring. Och inte minst, den kommer att sporra många nya och mer detaljerade studier av handledsben inom fågellika dinosaurier och fåglar, säger han.