Foto: Scanpix

Så fick valen sina tänder

Uppdaterad
Publicerad

Vem har vackrast leende – du eller en späckhuggare? Oavsett svaret så vet nu forskare varför er skönhet skiljer sig åt.

Valarna i havet är däggdjur, och egentligen mycket närmare släkt med oss människor än med fiskar. Men ändå har mycket förändrats sedan de flyttade tillbaka till haven för många miljoner år sedan.

Det gäller inte minst i munnen.

De allra flesta däggdjur har utvecklat avancerade tänder med olika former. Vi har vassa framtänder för att kunna bita av saker, och plattare hörntänder för att tugga och mala ner vår mat.

Valarna däremot har enklare, mer enformiga vassa tänder (och vissa inte har några tänder alls). Valarna använder dessa tänder för att fånga sin mat, men har inget behov att tugga maten, utan kastar direkt ner den i magen.

Valarna var som oss

Nu visar ny forskning att valarna en gång i tiden faktiskt ändå hade samma utvecklade däggdjurständer, men att förändringar i endast två proteiner under valens fosterstadium ger en helt annat typ av leende än ditt och mitt.

Forskarna har tittat på både gamla fossil och på hur utvecklingen av tänderna hos valfoster ser ut. Först och främst visar fossil att för runt 50 miljoner år sen så hade faktiskt valarna samma typ av tänder som hos de flesta däggdjur. Men 20 miljoner år senare så var de borta och hade ersatts av de enformiga vassa, som vi ser hos till exempel späckhuggare och delfiner idag.

Förklaringen visar sig ligga i förändringar av vilket spelutrymme som två små proteiner får under fosterstadiet.

Proteinerna, BMP4 och FGF8, styr vilken form tänderna får. Hos oss människor, och hos de tidiga valarna som fortfarande hade sina gamla tänder, så gör BMP4 att framtänderna blir vassa och FGF8 att hörntänderna blir trubbiga.

Enformiga tänder

Men hos vissa valar och delfiner så finns BMP4 i alla tänderna. Forskarna tror därför att proteinet får tänderna att se likadana ut allihopa. Tidigare forskning har också visat att om man tillför BMP4 till musembryon, så får de också mer enformiga tänder.

– Det är spännande att ha hittat en så enkel men ändå så dramatisk molekylär förändring som har gjort att dessa däggdjur kan frodas i haven, säger Brooke Armfield, en av forskarna bakom studien.

Hon hoppas att upptäckten också kan lära oss något om oss själva.

– Kanske kan förståelsen av de här proteinerna hjälpa oss att förstå även hur våra avancerade däggdjurständer kom till från första början.

Studien “Development and evolution of the unique cetacean dentition” publiceras nu i den vetenskapliga tidskriften PeerJ.

Tandvalar

har till skillnad från bardvalar fortfarande kvar sina tänder. Tänderna gör att de kan jaga större bytesdjur, medan bardvalarna främst överlever genom att sila in mindre djur, till exempel krill.

Så arbetar vi

SVT:s nyheter ska stå för saklighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Vid akuta nyhetslägen kan det vara svårt att få alla fakta bekräftade, då ska vi berätta vad vi vet – och inte vet. Läs mer om hur vi arbetar.