Plastskräp i havet uppmärksammas allt oftare. Det rör sig om alltifrån mikroplaster som finns i skönhetsprodukter till kassar som skräpar ner havet.
Sedan första juni har butikskedjorna i Sverige fått ett nytt EU-direktiv att förhålla sig till, som innebär att butikerna måste informera kunderna om kassarnas miljöpåverkan. Det har redan fått effekt, rapporterade SVT om tidigare i år.
LÄS MER: Nya regler om bärkassar har gett effekt
”Måste vilja göra något”
Nu kommer en av de forskare som tidigt lyfte problemet med plast i haven, och framför allt mikroplaster, med sitt förslag för vad man kan göra för att inte ännu mer plast ska hamna i havet.
Biologen Richard C Thompson tror att för att det ska gå vägen så är det viktigt att få människor att känna att de själva vill göra något åt problemet.
Han har själv gått samman med två psykologiforskare och det är genom samarbete med beteendevetare och kommunikatörer som det här miljöhotet kan avvärjas, skriver han i tidskriften Nature Human Behaviour.
Här är forskarnas förslag för att ta bort plasten ur haven:
Använd bilder. Precis som tobak i dag får en oattraktiv paketering så skulle plastförpackningar som visar bilder av djur som har dött av nedskräpningen få oss att tänka till ett extra varv innan vi köper vatten i plastflaska.
Förbud kan vara effektivt. Förbud mot exempelvis plastpåsar har också visat sig ge effekt, men det är viktigt att de åtföljs med kommunikationskampanjer som förklarar bakgrunden.
Artikelförfattarna lyfter fram Filippinerna som exempel, där ett förbud mot plastpåsar infördes eftersom de pluggade igen avloppssystemen och orsakade översvämningar. Där har man lyckats förklara varför det var nödvändigt med förbudet.
Tvärvetenskaplig forskning. Yttre påtryckning kan ge effekt men det är än mer viktigt att trigga i gång människors egen vilja till förändring. Med hjälp av forskning inom flera fält går det att hitta rätt knappar för att inspirera människor.
”Det finns lösningar för att komma åt plastnedskräpningen, men vi måste arbeta mycket mer tvärvetenskapligt för att åstadkomma förändring. För att vara en katalysator för förändring måste lösningarna vara socialt acceptabla och ekonomiskt och tekniskt genomförbara,” skriver författarna.