Zebrafinken lär sig sjunga när de är unga genom att lyssna på sin pappas sång.

Nu har forskare kunnat visa vilka nervceller som är aktiverade i hjärnan hos zebrafinken, när de lär sig att härma fågelpappans sång.

–Vårt resultat kan vara ett steg närmare att förstå hur hjärnan tillägnar sig minnen och formas under ett tidigt utvecklingsstadium, det vi kallar den ”kritiska perioden”, säger Shin Yanagihara, en av forskarna bakom studien.

Nervceller med särskilt minne

För att lära sig mer om hur sången utvecklas hos zebrafinken tittade forskarna på hur minnet i den del av hjärnan som processar ljudinformation aktiverades när zebrafinken hörde sin pappas sång.

Det visade sig att bara vissa selektiva nervceller svarade på pappans sång medan andra nervceller svarade på all typ av fågelsång. Fåglar som inte fått sångträning av pappan saknade helt de selektiva nervcellerna. Den här upptäckten hoppas forskarna kan ge en ledtråd till var det tidiga ljudminnet sitter.

–Vi tror att de här selektiva nervcellerna representerar minnet av pappans sång och att inlärningen av pappans sång under den ”kritiska perioden” ändrar neurala kretsar för att passa det här minnet, säger Yanagihara.

Inlärning komplext

Under den kritiska perioden är hjärnan flexibel och kan lättare anpassa sig och Johan Lind, etolog vid Stockholm universitet säger att vid inlärning måste något självklart förändras i hjärnan.

–Sånginlärning har kartlagts genom noggranna studier under många decennier. Det handlar om arv, ett slags mall som gör att bara den egna artens sång registreras och det handlar om miljö, andras sång. Det krävs också ytterligare inlärning, att själv sångträna och matcha sin egen sång mot minnet av förälderns sång. Alltså är det flera faktorer som är viktiga för att det ska fungera, säger Lind