Star Trek

I tv-serien Star Trek kan man flyga i en hastighet som kallas för Warp Drive – en hastighet som är snabbare än ljusets hastighet. (Alltså snabbare än 300 000 kilometer per sekund.) Sant? Ja, det är faktiskt inte omöjligt – inte i teorin i alla fall. Men för det krävs oerhörda mängder av så kallad negativ massa eller negativ energi. För att transportera Voyger 1 i, en rymdfarkost som idag är den farkost som är längst från jorden och på väg ut ur vårt planetsystem, skulle det krävas en negativ massa så stor som det observerbara universumet.

Teleportering då? Ett annan science fiction-inslag i Star Trek. Går det? Nja, enligt den tyske fysikern Heinsenbergs obestämhetsrelation går det inte att känna till en atoms rörelsemängd och position samtidigt. Därför skulle det inte gå att flytta en atom från en plats till en annan, eftersom man från början inte kan veta exakt var den befinner sig.

Detta visste emellertid skaparen till Star Trek om och löste det med vad han kallade för Heisenbergkompensatorer. När han fick frågan hur dessa fungerade svarade han: ”Jo, bara bra, tack”.

The Martian

Enligt astrofysikern Katie Mack är filmen The Martian väldigt bra på att visa hur Mars faktiskt ser ut. Detaljerna i utrustningen och landskapet verkar ha kommit direkt från Nasa. Till och med månarna har de rätta, oregelbundna formerna.

– När jag såg stoftvirvlarna i filmen blev jag särskilt förtjust. De kan bli 50 gånger så stora som här på jorden, säger hon.

Men allt i filmen är inte helt rätt. Saker och ting skulle inte flyga så kraftigt till höger och vänster som de gör vid landningen i början av filmen. Nog för att det blåser på Mars, men eftersom trycket i atmosfären är mindre än en procent än det är på jorden, har stormarna inte tillräckligt med kraft för att flytta saker i sådan hastighet.

Interstellar

I den här filmen ville filmskaparna göra allt så vetenskaplig som möjligt. Till sin hjälp hade man fysikprofessorn Kip Thorne, som till och med har skrivit en bok om fysiken i filmen.

Filmen handlar främst om ett supermassivt svart hål, och intill sådana saktar tiden in på grund av den kraftiga gravitationen. Redan här på jorden flyter faktiskt tiden snabbare på havsnivån jämfört med uppe på ett högt berg. Även om det enbart handlar om en sekund långsammare – på hundra år.

– Skulle det vara möjligt att vara så nära ett svart hål och stanna där en timme kan man ta sig hur långt som helst in i framtiden. Det vi ser i filmen av svarta hål är dessutom det en kamera skulle fånga om vi skulle lyckas filma ett svart hål på så nära håll, säger Kip Thorne.

Men det finns också saker i filmen som inte ligger lika närmare sanningen, menar Katie Mack.

– Jag tror det är väldigt osannolikt att det skulle finnas en planet likt den de besöker i filmen på ett så kort avstånd från ett svart hål, säger hon.

Gravity

Här får man följa två astronauter ute på en rymdfarkost.

– Jag såg den två gånger i 3D för att jag tyckte upplevelsen var så häftig. Till och med astronauter som själva har varit ute i rymden och som jag har pratat med säger att det är så det ser ut när man gör en rymdpromenad, säger Katie Mack.

Filmernas största problem? Forskningshastigheten

Laurence Krauss, känd amerikansk teoretisk fysiker, tycker att det största problemet med vetenskap på film är att det helt enkelt går för fort.

– I Star Trek, till exempel, så löser de problem på en timme som i verkligheten antagligen hade tagit flera decennier, säger han.

Ett längre reportage om vetenskap i science fiction-filmer sänds i Vetenskapens värld, måndagen den 7/11 20.00 i SVT2.