När två schimpansgrupper från olika djurparker slogs ihop fick forskarna en ovanlig möjlighet att studera hur den nya sociala situationen påverkade apornas språk. En grupp på sju schimpanser från nederländska Beekse Bergen Safari Park fick flytta in hos en annan grupp om sex schimpanser i skotska Edinburgh Zoo.

I början var apornas läten för ”äpple” ganska olika – de nyinflyttade nederländska aporna hade ett gällare uttal än sina skotska värdar. Men efter tre år, när aporna hade lärt känna varandra och umgicks flitigt över gruppgränserna, kunde forskarna höra att nykomlingarna anpassat sitt uttal, så att det närmade sig skottarnas.

Inte så konstigt, kanske, men uppfattningen har länge varit att schimpansers språk är hårdkodat, det vill säga medfött och inget de kan lära sig att förändra under livets gång.

Påminner om mänskligt språk

– Om djur har förmåga att anpassa sin kommunikation efter den sociala situationen, och det har vi vetat länge att många arter kan, faller ett vanligt argument för att dessa arter och människor har fundamentalt olika sätt att kommunicera, säger Tomas Persson, forskare i kognitionsvetenskap och föreståndare för Lunds universitets primatforskningsstation Furuvik.

– Den här studien bekräftar att aspekter av det mänskliga talade språket har en längre evolutionär historia än bara 6–7 miljoner år tillbaka i tiden, som är den tidpunkt då människor och schimpanser skildes åt evolutionärt.

Att andra djur än människor kan lära sig ”ord” har redan visats tidigare. Tomas Persson berättar om språktränade dvärgschimpanser som lärde sig att förstå och uttala några enstaka mänskliga ord, bland annat det engelska ordet ”onion” (lök).

Kan finnas en apkultur

– Det som är intressant i den här nya studien är att forskarna prövar tanken på att det finns en kultur, och inte bara ekologiska faktorer, för schimpanserna att förhålla sig till. Att de ändrat sitt språk av sociala skäl är troligt, men egentligen är det inget som studien bevisar, säger Tomas Persson.

– Det kan också vara så att aporna omedvetet anpassat sitt språk för att de då får bättre respons från sina artfränder. Det behöver inte vara en anpassning de medvetet kan kontrollera, säger Tomas Persson.

Hursomhelst är anpassningen en process som tar lång tid, mycket längre än den som sker hos människor. Ändå väcker studien frågan varför vi människor ofta tenderar att underskatta andra djurs förmågor.

”Som att försöka förstå en rymdvarelse”

– Det ena skälet är praktiskt; det är så oerhört svårt att få fram data och information, bland annat för att det är en långsam process, säger Tomas Persson. Det andra skälet är idéhistoriskt. Det finns fortfarande uppfattningen, både bland allmänheten och forskare, att människan är skapelsens krona. Visst är människan unik, men det är talgoxar och blåvalar också, och av samma skäl: nämligen att alla arter har formats av sin evolutionära historia.

– Vi vet så extremt lite om hur schimpansernas kommunikationssystem fungerar och vi bör ha en stor ödmjukhet inför det. Att försöka hitta vad som är akustiskt betydelsebärande och inte i schimpansers läten, är för oss människor som att försöka förstå en rymdvarelse.

Studien publiceras i veckans nummer av den amerikanska vetenskapsakademiens tidskrift PNAS.