Blir man mer intelligent av att ha ett stort socialt nätverk? Ja, i vissa avseenden verkar det vara så.

Den här veckan publiceras två olika studier som visar att sociala nätverk är centrala för att utveckla och sprida kunskap bland lemurer och dödskalleapor. Mängden kontakter, och status inom gruppen, påverkar djurens förmåga att lösa problem och att förstå sociala signaler.

Samtidigt visar resultaten att det finns skäl att ifrågasätta bilden av att intelligens och hjärnstorlek hänger ihop.

Socialt smart med stort nätverk

En av studierna kommer från USA och publiceras i PLOS ONE. De amerikanska forskarna har studerat sex olika arter av lemurer. De hör till de lägre primaterna som tidigare kallades halvapor. Vissa lemurer lever i ganska stora sociala grupper som består av runt 15 individer, medan andra lever i små grupper med ungefär fem medlemmar. Lemurerna utsattes för två olika tester. I det ena testet undersöktes deras förmåga att uppfatta sociala koder genom att människor agerade rivaler om lemurernas föda. Testpersonerna använde olika kroppsspråk och forskarna noterade hur väl de olika lemurarterna kunde uppfatta signalerna.

I det andra testet skulle lemurerna försöka komma åt mat från en behållare. Det var en övning som krävde problemlösningsförmåga, men inte social förmåga.

Det visade sig att lemurer som ingick i stora sociala nätverk var betydligt bättre på att lösa problemet som krävde social förmåga, men däremot inte på att lösa den andra uppgiften.

– Man kan säga att evolutionen är sparsmakad eller snål. Den gör precis vad som krävs för att hjälpa individer att överleva, inget mer. Så istället för att göra sociala djurarter smartare på alla sätt, så verkar evolutionen ha försett dem med en intelligens som är kopplad just till sociala sammanhang. Andra förmågor har däremot lämnats orörda, säger forskaren Evan MacLean.

Ingen koppling till hjärnstorlek

Det är svårt att mäta djurs intelligens och förmågor. Men primater har generellt stora hjärnor i förhållande till sin kroppsstorlek. Enligt vissa teorier har utvecklingen av högre intelligens och större hjärnor följts åt. Det förklaras ofta med att det kräver mycket hjärnkapacitet att leva i sociala grupper, till exempel när det gäller att ta in och processa information från andra i omgivningen.

Därför var det kanske mer överraskande när lemurexperimentet visade att det inte fanns någon koppling mellan stor social intelligens och stor hjärna. Bland lemurerna var det faktiskt tvärtom. Det var lemurerna med minst hjärna som hade störst social förmåga.

– Det är förvånande och förbryllande! Men vi vet att det finns en mängd anledningar till att stora hjärnor utvecklas, alla är inte relaterade till sociala sammanhang. Djur kan till exempel behöva stora hjärnor för att lösa problem som har att göra med att navigera eller med att hitta mat, säger Evan MacLean.

Den andra studien är gjord i Skottland och publiceras i Current Biology. Forskarna har studerat dödskalleapor, en högre primat som är närmare släkt med oss människor än vad lemurerna är. De skotska forskarna riktar in sig på statusens betydelse för apornas förmåga att lära sig saker.

– Vilken position en apa har i gruppen påverkar hur snabbt den snappar upp innovationer, lär sig nya tekniker och hur bra den är på att sprida kunskapen vidare, säger forskaren Andrew Whiten.

Inte olikt Facebook

De ledande hannarna i två olika grupper av apor fick lära sig var sitt sätt att öppna en konstgjord frukt. Sedan studerade forskarna hur kunskapen spreds i de olika grupperna. Och kanske inte så förvånande så visade det sig att aporna med starkast sociala band och flest kontakter var mest framgångsrika när det gällde att ta till sig de nya metoderna. Forskarna använder en Facebook-liknelse för att beskriva framgångsfaktorn.

– På Facebook skulle en sådan här framgångsrik apa ha många vänner som i sin tur har många vänner, säger Andrew Whiten.

Frågan är då om det går att dra generella slutsatser kring sociala nätverk, problemlösningsförmåga och intelligens utifrån sådana här experiment, till exempel när det gäller oss människor.

Andrew Whiten menar att varje art måste studeras på sina egna villkor. Däremot tror han att det är viktigt att analysera sociala nätverk för att förstå hur social inlärning fungerar, både hos primater och hos andra djur.

Lemurforskaren Evan MacLean tror absolut att vi kan lära oss något om människor genom att studera till exempel lemurer och dödskalleapor.

– Om vi kan upptäcka några generella evolutionära mönster som har påverkat intelligensens utveckling hos andra primater så får vi värdefulla ledtrådar om hur, och varför, våra egna hjärnor har utvecklats som de gjort, säger Evan MacLean.