Det handlar om de stora mängder plastfragment som genom havsströmmarna fångas norr om ekvatorn i Stilla Havet, på engelska kallad ”The Great Pacific Garbage Patch”. Att en sådan ansamling av plast skulle kunna uppstå i mitten av Stilla Havet förutspåddes i en forskningsartikel redan 1988 och sedan dess har åtskilliga trålningar visat att denna ”sopfläck” är i allra högsta grad verklig.

Plastbitarna har i havet brutits ned av vattenrörelser och ljus, och de flesta har en storlek av ungefär en fingernagel. Uppskattningar pekar på att det totalt kan röra sig om så mycket som 100 miljoner ton plast som är fångade i Norra Stillahavsströmmen.

Utifrån nya trålningar och jämförelser med tidigare resultat beräknar forskarna bakom den nya studien, som publiceras i tidskriften Biology Letters, att mängden plast har ökat hundrafalt under de senaste 40 åren.

Uppskattad av vissa

Tidigare studier har visat att plasterna i vissa fall kan vara giftiga för vattenlevande organismer, och forskare har hittat plastfragment i magarna hos både fiskar, fåglar och havssköldpaddor.

Men den nya studien visar på en annan konsekvens av plastfragmenten som inte bara påverkar enskilda individer, utan som kan ha effekter på en hel population av en art. I det öppna havet är den typ av hårda ytor som plasten erbjuder nämligen en sällsynt företeelse. Men av vissa djur är den också högt uppskattad.

Det handlar om havslevande vattenlöpare, släktingar till skräddarna som pilar fram över ytan på våra insjöar. För att kunna lägga sina ägg är de beroende av hårda ytor. Det kan handla om fågelfjädrar, snäckskal eller pimpsten som driver runt på havsytan. Och plastfragmenten har blivit ett utmärkt ställe för vattenlöparna att lägga sina ägg på.

”En rätt så drastisk förändring”

Forskarnas data bekräftar detta samband mellan koncentrationen av plastfragment på havsytan och antalet vattenlöpare, något som var lite oväntat.

– Vi trodde först att det kanske kunde vara tvärtom, att plasten skulle kunna vara giftig för vattenlöparna och att det skulle vara färre av dem där det var mycket plastfragment, säger Miriam Goldstein, huvudförfattare till artikeln.

– Men vattenlöparna har istället gynnats av all den här plasten. Förändringarna hos den här ganska vanliga insekten kan kopplas direkt till effekter av plastfragmenten.

Allt gott för vattenlöparna så långt kan man tycka. Men i ett större sammanhang så kan det få effekter på resten av ekosystemet, eftersom de rovdjur som i sin tur lever av vattenlöpare gynnas när det finns mer föda. Effekten som plasten har på vattenlöparnas äggläggning kan alltså fortplanta sig genom ekosystemet.

– Så det plasten egentligen gör är att skapa hundratals miljoner hårda ytor i Stilla Havet, vilket är en rätt så drastisk förändring, säger Miriam Goldstein till BBC.