Historien om de vise männen som nådde Jesusbarnet i Betlehem på trettondagen efter att ha följt en stjärna avspeglar sig i många fönster så här års. Adventsstjärnor började sättas upp år 1821 i Tyskland.
Utöver det religiösa budskapet – kan det ha funnits en verklig händelse på himlen som inspirerat till berättelsen?
Det korta svaret från en astronom är: Nej, det finns ingen sådan rapporterad astronomisk händelse vid ungefär den här tidpunkten.
– Ett himlafenomen som flyttar på sig är inte heller riktigt astronomiskt, säger Eric Stempels, astronom vid Uppsala universitet.
Sökte judarnas konung
Enligt den bibliska berättelsen kom österländska stjärntydare till Jerusalem och frågade efter judarnas nyfödde kung: ”Vi har sett hans stjärna gå upp”.
Den verklige kungen Herodes blev orolig, kallade dem till sig och ville att de skulle leta rätt på den nyfödde och sedan kommit tillbaka och rapportera. Underförstått skulle han då kunna göra sig av med en möjlig konkurrent.
Därefter står det att stjärnan ”gick före dem och slutligen stannade över den plats där barnet var”. De överräckte sina gåvor och tog en annan väg hem för att undvika risken att möta kung Herodes.
En supernova?
Berättelsen finns bara med i ett av de fyra evangelierna, Matteusevangeliet. Det skrevs ungefär 70–100 år efter händelserna. Det står inte angivet att de var just tre till antalet. Detta, och de namn som anges, Melchior, Kaspar och Balthasar, har inte kommit förrän i ännu senare traditioner.
I Bibeln 2000 beskrivs de som österländska stjärntydare, alltså astrologer. Kölns domkyrka har ett guldprytt skrin som sägs innehålla de tre vise männens reliker.
Vad finns det för möjliga händelser som kan ha legat till grund för historien om stjärnan? Ibland lyser ju objekt på stjärnhimlen extra starkt. Kometer kan skina på himlen veckor i sträck, likaså supernovor, alltså exploderande stjärnor.
– Men kinesiska astronomer vid den här tiden brukade anteckna sådana händelser i sina redogörelser. Det finns inga kometer noterade hos dem nära den här tiden. Det närmaste är år 33 före Kristus och år 55 efter. Det är för långt ifrån. Kineserna har inte heller noterat någon stjärna som lyser dagtid, konstaterar Eric Stempels. Supernovor kan vara så kraftiga att de syns på dagen.
Stjärnfall och planeter?
Stjärnfall? Nej, de flammar ju bara till under högst några få sekunder. Planeten Venus kan lysa mycket starkt men den duger inte heller här. Den skiner starkt flera gånger om året och är inte någon särskild händelse. Dessutom hade antikens astronomer och astrologer full vetskap om Venus och hur den brukade uppträda.
Lite mer intressant är spekulationerna om att två planeter kan ha synts tätt ihop på stjärnhimlen. Detta inträffar ibland och år 7 före Kristus till exempel syntes Jupiter och Saturnus tätt ihop inte mindre än tre gånger, i maj, september och december.
– Ett intressant fenomen, väl värt att gå ut och titta på även idag. Den tidens astrologer såg sådana kombinationer när de gjorde horoskop och la väl märke till just detta, säger Stempels.
Följde ostlig stjärna västerut
Problemet är att året inte stämmer. Vi vet visserligen redan att Jesu födelse inte skedde exakt vid nollpunkten, utan antagligen några år dessförinnan. Kung Herodes t ex avled år 4 före Kristus, så händelserna som beskrivs måste rimligtvis ha inträffat före det året.
Eric Stempels tycker också att annat är problematiskt:
– En stjärna gick upp i öster en tidig morgon. De tre vise männen befann sig också österut. De såg något i öster och sedan gick de mot väster. Då följde de nog inte en stjärna.
– På den tiden var astrologi en viktig del i samhället. Man försökte förutspå händelser på jorden utifrån himlakropparnas position. De vise männen var kända i sitt hemland för att kunna sätta horoskop, men sådant gjordes åt någon person som redan existerade, inte i förväg åt någon som skulle födas. Man frågar sig varför de skulle ha satt horoskop på någon född i ett judiskt samhälle och sedan gå och prata med en kung av grekisk-romersk härkomst. Det blir en blandning av tre olika samhällen med olika syn på astrologin, säger Stempels.
En förlorad koppling till stjärnorna
Men stjärnhimlen var välbekant för människor för 2.000 år sedan:
– Folk bar den med sig hela tiden och hade en ganska bra förståelse för vad de såg på himlen. I dag har vi förlorat kopplingen lite. Vi är inte ute så mycket, vi har en massa belysning omkring oss. Det är inte ovanligt att jag blir uppringd här på universitet av någon som frågar om en ”ovanlig stjärna på himlen”, och när jag går in och kollar ser jag att det bara var Venus. För mig är det väldigt vanligt, men för många är det ovanligt.
Så svaret är sannolikt att berättelsen har tillkommit efteråt för att ge extra tyngd och värdighet åt Jesu födelse. Idén att en kungs födelse hängde samman med en stjärna fanns redan på annat håll sedan länge.
Eric Stempels säger att vi kan fortsätta spekulera om fenomen som var viktiga på den tiden och kan ha varit en inspiration, men att vi nog aldrig kommer att få veta vad det kan ha varit.