En gåta som gäckat runforskare är nu löst. Det var år 2010 som runstenen hittades av två klättrare, högt upp i en grotta i Arizonas bergsöken i USA.

Här hade man tidigare bara hittat grottmålningar gjorda av indianer, men även ett otränat öga kan se att runorna som hittades vid grottans mynning liknar de runor vi känner igen från Sverige och övriga Europa. Om det här var runor gjorda av tidiga, för-columbianska européer skulle det vara en arkeologisk sensation

Runorna blev kända för en större publik två år senare, i och med ett avsnitt i TV-serien America Unearthed – vars programidé går ut på att programledaren Scott Wolter reser runt i USA och analyserar arkeologiska fynd.

Påstods komma från 1100-talet

Scott Wolter säger i programmet att han funnit bevis för att runorna är äkta, och att det rör sig om fornengelska runor. Han påstår också att en vän till honom kunnat uttyda stenen, och att runornas upphovsman kan spåras till en man som heter Peter Hurech, som levde i trakterna av engelska Staffordshire i slutet av 1100-talet.

Men ända sedan avsnittet sändes har fyndet diskuterats flitigt på nätet, och många med kännedom om runor har ifrågasatt om analysen som gjordes i America Unearthed verkligen är korrekt.

”Om inskriften i Arizona gjordes av en engelsman på 1100-talet, varför skrev han då med runor som var ålderdomliga redan då, istället för att använda latinska bokstäver? Och hur kan programmets översättning bestå av många fler ord än vad som faktiskt står i runskriften?” resonerade en av kritikerna.

”Vansinnig tolkning”

När Henrik Williams, professor i nordiska språk vid Uppsala universitet och en av världens mest framstående forskare inom runologi, såg programmet några år senare blev han mycket upprörd.

– Det är en fullkomligt vansinnig tolkning som presenteras i programmet. Vem som helst med rudimentär kunskap förstår att det rör sig om germanska runor, som har en annan uppbyggnad än fornengelska runorna, säger Henrik Williams till SVT.

Flera andra språkforskare hade redan kommit fram till denna slutsats, att runorna som hittades i grottan var skrivna med germanska runor, och inte med fornengelska. Men ingen hade lyckats komma fram till vilket germanskt språk det faktiskt rörde sig om – eller om runorna bara valts ut på måfå av en skojare.

Svensk sten från Blekinge blev nyckel

Henrik Williams satte genast igång att översätta runorna på egen hand, och nyckeln för att lösa pusslet hittade han i en svensk runinskrift från 600-talet – Istabystenen. Den hittades i Blekinge, och finns sedan år 1878 placerad på Statens historiska museum i Stockholm.

Med hjälp av den svenska stenen som nyckel kom Henrik Williams fram till något som andra runforskare gått bet vid i sina försök att översätta runorna – nämligen hur en blixtformad runa i Arizona-inskriften skulle tolkas. Men tack vare Istabystenen kom han fram till att blixt-runan troligtvis kunde tolkas som vokalen A.

Då kunde han göra en ny översättning av texten som ingen gjort tidigare, och fram trädde en samling ord på ett okänt språk: ”Kails – As sudins peisa runans. Pashka ast majs emens”.

Trots många års erfarenhet av att tolka runor kände Henrik Williams inte till vilket språk det kunde röra sig om. Han försökte dock lösa innebörden bakom de kryptiska orden, och nästa steg blev logiskt – att söka sig fram på internet.

Utdött litauiskt språk

Snart fann han en matchning av orden på en hemsida som innehöll en databas med ord på Sudoviska, ett numera utdött språk som talades i Litauen och Polen fram till 1500-talet. Med hjälp av databasen kunde han översätta Arizona-runorna, och snart stod det klart för honom hur runorna skulle utläsas.

”Hej! Jag, den sudoviske, skriver runor. Pashka är mitt namn.”

Vilka tankar gick genom ditt huvud då?

– Jag var helt i gasen. Jag gjorde upptäckten klockan 23 på kvällen, och somnade inte förrän klockan fem på morgonen efter att forskat hela natten. Det var riktigt roligt, säger Henrik Williams.

Fejkad databas blev USA-runor

Med hjälp av en expert på gammalbaltiska språk, docenten Jenny Larsson vid Stockholms universitet, kom han fram till en ny överraskande upptäckt: Databasen med sudoviska ord var nämligen mer eller mindre uppdiktad.

Någon hade alltså lagt upp en databas med fejkade sudoviska ord, och det var dessa ord som använts som förlaga till runorna i Arizona.

Den sista pusselbiten föll på plats när Henrik Williams såg vem som stod som upphovsman till ordlistan han använt för att översätta runorna – en man vid namn Joseph Pashka. Alltså samma namn som står i runorna som hittades i grottan.

Henrik Williams tog då kontakt med denne Joseph Pashka, som bekräftade att han bott i Arizona i början av 1990-talet, och även kände till vem som gjort runorna, runt år 1993. Men Joseph Pashka förnekade samtidigt bestämt att det var han själv som gjort dem…

– Det väsentliga är egentligen inte vem som gjorde runorna. Det viktiga är att vi nu kan slå fast att runorna är sentida, och att de inte har något med fornengelska runor att göra – som Scott Wolter helt felaktigt påstår i sitt program, säger Henrik Williams.

Det här är inte första gången Henrik Williams och Scott Wolter är oense om äktheten på runskrift som hittats i Nordamerika. I NRK-dokumentären ”Kensington-stenens gåta”, som SVT sände år 2013, uttalar sig båda om ett annat runfynd, Kensington-stenen. Precis som i fallet med Arizona-runorna intar de helt olika hållningar: Wolter påstår att Kensington-runorna är äkta, medan Williams bedyrar att så inte är fallet.

– Antalet äkta, för-columbianska runor som hittats på amerikanska kontintenten är noll. Man vet ju att vikingar nådde land i Nordamerika före Columbus, men de sysslade inte med att göra runor på sina resor. De var upptagna med annat – som att våldta och mörda men också handla och kolonisera, säger Henrik Williams.

Vilda spekulationer går hem i USA

Dusterna med Scott Wolter har genom åren gett upphov till en hel del irritation hos Henrik Williams

– Det är upprörande att en person som Scott Wolter får utrymme att uttala sig som expert. Det finns en hel del pseudovetenskap inom fältet som nästan tagit över. Och när seriösa forskare försöker vederlägga sådana här tokiga spekulationer blir de fullständigt ignorerade. Det är en utveckling som man sett i USA, och risken är att den även kommer hit. Jag har till exempel skrivit mängder av insändare som kritiserar åsikter som hans, men de blir inte publicerade.

– Tyvärr är det så att många medier föredrar att ge utrymme åt vilda spekulationer. Det säljer. Därför kan personer som Scott Wolter bygga karriärer på falska antaganden trots att geologer kan intyga att han har fel. Och nu har han ju till och med en egen dokumentärserie som ses av hundratusentals tittare.

Henrik Williams ser även en annan förklaring till att det spekulativa ofta får förtur i USA, och säger att han hoppas att denna utveckling inte kommer hit.

– Man har en anti-auktoritär sida i USA, som gör att man gärna ifrågasätter etablerade forskare. Då lyssnar man hellre på självutnämnda experter med fantastiska teorier, som Scott Wolter.

– Jag brukar säga att om man har problem med elen där hemma tillkallar man en elektriker, men så fort det kommer till humaniora anses det att man kan göra jobbet själv. Får anti-intellektualismen sitta i högsätet blir det bekymmersamt, säger Henrik Williams.

En preliminär version av forskningstudien finns på Uppsala universitets webbplats: Arizona rune stone carved in phony Old Baltic.