Det var på 1990-talet som den brittiske antropologen Robin Dunbar lade fram teorin om att människor inte klarar av fler än 150 meningsfulla sociala kontakter. Siffran 150 kommer från sambandet mellan den relativa storleken på den yttre hjärnbarken och flockstorlekar hos ickemänskliga primater, skriver forskning.se.

– Vi är väldigt kritiska mot den här studien dels för att teorin bakom, att man över huvud taget kan uppskatta en maximal gruppstorlek hos människor utifrån analyser av primater – den anser vi ha begränsat värde eftersom människors hjärnor fungerar så annorlunda. Och dels för att Dunbar i sin originalstudie inte gjorde en bra analys eftersom han inte tog hänsyn till spridningen utan tog ett medelvärde av gruppstorleken, säger Patrik Lindenfors, docent i zoologisk ekologi vid Stockholms universitet och forskare vid Institutet för framtidsstudier.

Slagit igenom

Patrik Lindenfors menar att siffran fått stort genomslag inte minst kring millennieskiftet då talet förekom i Malcolm Gladwells bästsäljare The tippingpoint.

– Det här med 150 personer har slagit igenom enormt, jag tror att många känner igen den här siffran av hur många interaktioner man kan ha. Gällande praktiska effekter finns det en del organisationsutveckling som har gjort utifrån det här, säger han.

Dunbar kritiserar tillbaka

Enligt de svenska forskarna, som har återskapat samma analys men med moderna statistiska metoder, går det inte att visa mer exakt hur långt människans sociala förmåga sträcker sig. Detta håller dock inte Robin Dunbar med om, enligt en intervju med The Academic Times. Bland annat kritiserar han de svenska forskarnas val att analysera flera olika primaters hjärnstorlekar, istället för enbart apor.

– Trots publiceringar om detta ämne i ett och ett halv årtionde, verkar de inte vara medvetna om den avskalade strukturen hos människors och primaters sociala grupper, säger Dunbar till tidningen.