Australiska forskare har för första gången dokumenterat ett sådant storskaligt kulturutbyte mellan valpopulationer i Stilla havet, hela vägen från Australien till Franska Polynesien.
Knölvalen är känd för framför allt två saker, dels sina mäktiga språng upp över vattenytan och väldiga plask när de landar i vattnet igen, dels sina långa och rätt komplicerade parningssånger som kan uppfattas på mycket stora avstånd.
Sången, där hannarna i timtal repeterar sekvenser av lågfrekventa ljud mellan 20 och 5 000 Herz, anses vara ett sätt att attrahera honor.
Sångerna kan varieras och innehålla återkommande teman. Olika oceaner har olika sånger, men de är uppbyggda på ungefär samma sätt.
Som vågrörelser
Forskarna beskriver i studien, publicerad i tidskriften Current Biology, hur valsångerna förflyttar sig som vågrörelser från en population till en annan och hur valhannarna är snabba på att snappa upp den senaste versionen.
Upptäckten gjordes när forskarna letade efter mönster i valsånger som under tio år spelats in hos sex angränsande knölvalsbestånd i Stilla havet.
-Sångerna föddes i den population som håller till längs Australiens östkust och sångerna, sannolikt inte valarna, förflyttade sig sedan undan för undan österut. De spred sig från Australien till Franska Polynesien inom loppet av två år, säger Ellen Garland, forskare vid University of Queensland.
Sprids österut
Vad som förbryllade forskarna var att alla parningssånger, med ett enda undantag, letade sig österut.
En teori som Garland och hennes kollegor för fram är att det kan ha med valbeståndens storlek att göra. De tror att sångerna uppstod i knölvalspopulationen vid Australien som är betydligt större än andra valbestånd i regionen.
Sedan sökte sig sångerna vidare mot öster till de mindre bestånden. Det kan antingen ha skett genom att en liten grupp östaustraliska valar flyttat till andra bestånd och tagit sångerna med sig, eller också har valar i en grannpopulation tjuvlyssnat på de nya sångerna och tagit dem med sig när de begav sig österut.
Uppfräschade sånger
När sångerna vandrade vidare innehöll de enligt forskarna ofta en del material från föregående år, kompletterat med något nytt.
-Ungefär som när man tar en gammal Beatleslåt och fogar ihop den med något från U2. Men ibland struntade de helt i den gamla låten och började sjunga på en splitterny sång, säger Ellen Garland.
När nya sånger väl etableras i beståndet tar alla hannarna dem till sitt hjärta. De klättrar vanligtvis uppför topplistan under en fortplantningssäsong och hamnar oftast högst upp när den närmar sig sitt slut.
Att valarna kan lära sig en ny sång så snabbt beror enligt vissa forskare på att sången är rimmad. Som hos människor fungerar rimmen som ett stöd för minnet.
Långsimmare
Hur långt sången kan nå beror på vilken frekvens den sjungs på och vattnets temperatur. Oftast kan den höras över tre mil, men i vissa fall kan den sprida sig 20 mil eller mer.
I en studie för några år sedan visade forskare vid Naturhistoriska riksmuseet i New York att knölvalar, som är riktiga långsimmare, oftare än väntat förflyttar sig mellan oceanerna. De äter upp sig i kallare vatten nära polerna under sommaren och beger sig framåt vintern till tropiska vatten för att para sig och föda ungar.
Det faktum att de rör sig över så stora sträckor talar för att inte bara sångerna i sig förs vidare från individ till individ, utan att också enskilda eller grupper av valar tar med sig sångerna på sina långa vandringar österut.
TT