Det har gått nära 60 år sedan en forskningsstudie slog fast att det borde kunna finnas vatten på månen och liknande himlakroppar, som Merkurius och asteroiden Ceres. De senaste tio åren har man fått in ganska tydliga tecken, och nu har man analyserat mätdata från den indiska sonden Chandrayaan-1.
163 minusgrader
Sonden har skannat områden kring både nord- och sydpolen på månen i ultraviolett och också samlat spektroskopiska mätdata i nära infrarött. Där har man noterat tre särskilda signaler som är unika och matchar signalerna från frost på jordklotet.
Månens vattenis finns bara närmast polerna, för bara där finns områden där solen aldrig lyser. Om solstrålar nådde isfläckarna skulle de förångas kvickt, men på månen är det 163 minusgrader.
Kan ha funnits i tre miljarder år
Forskaren Shuai Li vid Hawaiis institut för geofysik och planetologi säger att isen kan ha funnits där i tre miljarder år. Vid den tiden hade månens eget inre vatten slutat tränga upp till ytan, och bombardemanget utifrån av asteroider och meteoriter med vatteninnehåll nästan upphört. Eftersom det varken finns vind eller flytande vatten på månen är kratrarna från nedslagen fortfarande tydligt synliga. På jordklotet har de flesta eroderats bort.
Under tre miljarder år har sedan större delen av vattnet förångats, men inte de tjocka lagren vid och under polarområdena.
Gläder planerarna inför nästa månfärd
Den här bekräftelsen gläder planerarna inför nästa månfärd. NASA:s chef, Jim Bridenstein, beskrev häromdagen hur man tänker gå tillväga och kom också in på vattenförekomsterna:
– Vi har fått veta att det kan finnas hundratals miljoner ton vattenis. Det betyder ett stöd för liv. I vattnet finns syre att andas, och det finns vatten att dricka. Dessutom är det här raketbränsle. Om man bryter upp vatten i sina beståndsdelar, väte och syre, och gör dem flytande så får man samma bränsle som drivit t ex rymdfärjorna.
– Och allt finns på månen, dit det bara tar tre dagar att flyga, säger Bridenstein.
Resultaten har publicerats i den vetenskapliga publikationen PNAS som finns här.