KU har inlett sin granskning (17 augusti) av den så kallade IT-skandalen i Transportstyrelsen.

”IT-skandal” är kort och Twittervänligt, bara tio tecken, men flyttar som begrepp fokus från det som är den verkliga frågan – ett ledarskaps- och ledningshaveri, främst i Transportstyrelsen och dess styrelse men också i form av den förvirrade hanteringen i regeringskansliet.

Mest konkret och tydligast är ledningshaveriet förstås i själva Transportstyrelsen: en okunnig och omdömeslös generaldirektör, Maria Ågren, som medvetet bryter mot lagen.

LÄS MER: Transportstyrelsens IT-affär – detta har hänt

Alternativet ansågs vara att verksamheten annars skulle brutit samman, inga körkort kunnat utfärdas, inga skatter och avgifter tas in.

Generaldirektörens förklaringar i SÄPO:s intervjuer är att hon handlat efter bästa förstånd och att det bara varit en timmes överlämning vid GD-bytet.

Men en ambitiös GD ser ju själv till att få en ordentlig överlämning och att på egen hand till exempel informera sig om under vilka lagar som myndigheten verkar.

Ett riktigt lackmustest för ett ledarskap är hur internrevisionen behandlas.

Internrevision är en profession och den arbetar under ”god professionell och etisk sed” utarbetad av en internationell organisation.

I Transportstyrelsens egna riktlinjer om internrevision görs hänvisningar till detta och det anges att internrevisionen ska självständigt granska bland annat om ledningen ser till att verksamheten bedrivs effektivt och enligt gällande regler.

Att den ska ge råd och stöd till styrelse och GD och att ”(n)är internrevisionschefen bedömer att den verkställande ledningen accepterar en risk som kan innebära skada för myndigheten ska internrevisionschefen informera företrädare för styrelsen..”

Internrevisorn i Transportstyrelsen informerar just om detta enligt sitt professionellt tydliga ansvar men möts snarast av irritation från styrelse och verksledning för denna ambition.

Det är regeringen som utser verkschefer. I RF stadgas att utnämning skall ske ”endast efter förtjänst och skicklighet”.

Frågan man ställer sig är på vilka grunder, på vilka meriter och efter vilken process regeringen tillsätter chefen för en så komplicerad myndighet som Transportstyrelsen – 1800 anställda i en regional organisation, en omslutning på mer än två miljarder, med ansvar att ta in skatter och avgifter, att hålla nationellt känsliga register under särskilda lagar.

Frågan är generellt länge debatterad, men Sverige måste till sist få en ordning som innebär att regeringen konsekvent tillämpar en öppen rekryteringsprocess för verkschefer, där tjänster utlyses offentligt med tydliga meritkrav angivna.

En process till exempel i linje med FN:s antikorruptionsstadga.

Självklart aktualiseras i det här fallet frågan om tjänsteansvar och tjänstefel

Enligt den begränsade lagstiftning som nu gäller är tjänstefel ett brott som av till exempel oaktsamhet kan begås vid myndighetsutövning.

Enligt den tidigare lagstiftningen var tjänstefel inte begränsat till myndighetsutövning.

Denna inskränkning innebär att det numera är mycket få fall som kan åtalas enligt brottsbalkens bestämmelse om tjänstefel.

Om den gamla lydelsen hade varit kvar är det väl sannolikt att generaldirektören Maria Ågren hade kunnat ställas till ansvar för tjänstefel och därmed riskerat en fängelsedom.

Man bör enligt min mening överväga att väsentligt utvidga det nuvarande tjänsteansvaret. Etisk kod för tjänst i staten har jag länge argumenterat för.

Det hade ju inte hjälpt i det här fallet då GD rentav bryter mot lagen.

Men, en tydlig ämbetsmannakod hade varit ett starkt stöd för de tjänstemän som verkade runt GD och som visserligen var ”bekymrade” men ändå inte tillräckligt tydligt ingrep, enligt min mening.

Vadå ”avvika” från lagen? Att ”avvika” från lagen är ju ett brott!

Var man rädd att ”kalla en katt för en katt”?

Det verkade ju som man trodde att man kunde få stopp på det hela genom att skriva en PM till GD om att ”avvika” och att GD skulle förstå allvaret.

Men när hon inte förstod?

Internrevisorn har en tydlig professionell och etisk kod att handla utifrån, det gav internrevisorn på Transportstyrelsen styrkan att insistera på information och på dokumentation, och att genomföra detta trots ledningens och styrelsens irritation över denna besvärliga människa.

Alla som arbetar i staten bör få samma grund för professionalitet och integritet som ges internrevisorn i kraft av ett internationellt regelverk, det vill säga en etisk kod för tjänst i staten.

Förvirringen i regeringskansliet är ett särskilt kapitel.

Jag har arbetat 17 år i regeringskansliet, varav en period också som statssekreterare.

Det är mig faktiskt en gåta hur det är möjligt att statsminister Stefan Löfven (S) under 1 1/2 år undanhålls en så viktig information som den om vad som inträffat i Transportstyrelsen.

Statssekreterarnas veckomöten under ledning av statsministerns statssekreterare kanske inte har skrivna regler för sin existens, men andan och uppsåtet är ju att ge information som underlag för beslut och samordning.

Man kan ju inte ha skrivna regler för allt – någonstans startar ju området för det egna omdömet. Men kanske behövs det lite fler regler trots allt.