RFSL, Riksförbundet för homosexuellas, bisexuellas, transpersoners och queeras rättigheter, är en organisation som har betytt mycket för många människor.

Tack vare RFSL:s arbete anses inte längre homosexualitet var en sjukdom i Sverige, samkönade par får adoptera barn och gifta sig, tvångssteriliseringarna av transpersoner har upphört och de som tvångssteriliserats får nu en ersättning från staten för den kränkning de utsatts för.

Organisationen är en stark röst för HBTQ-personers rättigheter på den internationella arenan och tillsammans med sina internationella partners arbetar organisationen för att göra livet bättre för HBTQ-personer i områden där homosexualitet fortfarande är olagligt.

RFSL har sedan starten 1950 erbjudit trygga mötesplatser för HBTQ-personer.

Jag hade själv inte kunnat leva det liv jag gör med den frihet och trygghet jag har om det inte var för den gemenskap jag fått uppleva hos RFSL och det oförtröttliga politiska arbete som många olika personer bedrivit genom åren.

Det är därför med stor sorg jag kommit fram till beslutet att lämna organisationen.

RFSL är inte längre en organisation där jag känner mig trygg och efter årets kongress finns det ingen som representerar mig som icke-socialistisk HBTQ-person i den förbundsstyrelse som ska leda förbundet framåt.

RFSL har tagit ett stort steg mot att bli en tydligt vänsterorienterad organisation som ser mellan fingrarna på mobbning och kränkande beteenden gentemot personer som på något sätt bryter mot de normer som kommit att bli förhärskande inom den egna organisationen.

I mitten av april lämnade jag mitt uppdrag som tillförordnad förbundsordförande i förtid. Jag gjorde det för att valberedningen nominerat personer som varit drivande i den mobbning jag upplevt under den mandatperiod då jag först var vice förbundsordförande och därefter tillförordnad förbundsordförande.

RFSL har beslutat att inte utreda uppgifterna om mobbning, istället har de låtit en krishanteringskonsult utreda hur organisationen ska hantera den situation som uppkommit.

På kongressen beskrev valberedningen det som hänt som konflikter och lät påskina att de bottnar i att jag ska ha velat driva RFSL mer som ett företag; att jag har velat begränsa medlemmarnas insyn och delaktighet samt att jag har velat bryta mot RFSL:s principprogram i olika politiska sakfrågor.

Inget av dessa påståenden är sanna. De spär istället på en svartmålning av mig och mina motiv. En svartmålning som varit en del av den mobbning som pågått.

På kongressen medgav valberedningen att det i deras förslag ingår personer som det har framförts kritik emot. Enligt valberedningen har dessa personer gett ”förståeliga och rimliga förklaringar till sitt agerande”. Ett agerande som valberedningen sa att de inte uppfattar som mobbning utan som ”förslag till att bibehålla sitt inflytande”.

Det är viktigt att skilja på konflikter och mobbning. Att det finns åsiktsskillnader i en styrelse om hur arbetet ska bedrivas är naturligt. Mobbning å andra sidan handlar om att under en längre tid bli illa behandlad och utesluten.

För mig har det handlat om att utsättas för återkommande påståenden om att jag saknar kompetens inom allt det RFSL arbetar med och står för.

Vid något tillfälle har det medgetts att jag säkert har kompetens i något, men att det är oklart i vad.

Det handlar också om påståenden att det skulle bryta mot RFSL antirasistiska handlingsplan att jag var den som oftast syntes utåt. När jag svarade att jag varken är mer eller mindre vit än mina företrädare har jag istället fått höra att andra bör företräda RFSL för att jag saknar kompetens.

Det har förekommit ryktesspridning kring att det skulle vara jag som orsakat den ordinarie förbundsordförandens sjukskrivning.

Det har också sagts att min partipolitiska bakgrund i Kristdemokraterna är motivet till att jag kritiserat regeringen, när det istället handlar om att regeringen inte levererat de HBTQ-reformer de lovat eller att de reformer de presenterat inte lever upp till de krav RFSL har ställt.

Att jag inte gör skillnad på parti när det gäller att kritisera dålig HBTQ-politik vet alla som följt mitt arbete genom åren.

Jag har återkommande utsatts för att personer sagt en sak till mig och sedan agerat på ett annat sätt bakom min rygg.

En organisation som inte vill utreda uppgifter om mobbning utan som tvärt om anser att denna typ av ageranden är ”förståeliga och rimliga” är inte en organisation där jag kan känna mig trygg. RFSL bryter därmed mot en av sina mest grundläggande uppgifter, att skapa trygga rum för HBTQ-personer.

Den andra anledningen till att jag nu lämnar RFSL är att jag upplever att det inte finns någon som representerar mig i den nyvalda förbundsstyrelsen.

Av vad som går att avgöra av ledamöternas Facebookprofiler och offentliga ageranden finns det ingen som står till höger om Socialdemokraterna.

Om det bara var RFSL:s förbundsstyrelse som röstade i höstens riksdagsval är det högst sannolikt att Gudrun Schyman skulle bli statsminister med ett betryggande parlamentariskt underlag.

Det finns flera personer i förbundsstyrelsen som gillar våldsbejakande autonoma vänstergrupper.

Det kan ses som smått ironiskt att samma kongress som beslutar att RFSL inte ska samarbeta med antidemokratiska organisationer också väljer in flera personer till förbundsstyrelsen som sympatiserar med just sådana grupper.

Det är med sorg jag lämnar RFSL. Organisationen har betytt mycket för mig. Det är också med sorg jag ser på utvecklingen i RFSL. Sverige behöver en bred HBTQ-organisation där alla kan känna sig välkomna och trygga.

För mig är RFSL inte längre den organisationen.

LÄS MER: RFSL:s nya förbundsordförande Sandra Ehne svarar på kritiken.