Utvecklingen av dödligt våld, social oro och uppgörelsen mellan rivaliserande grupper i socialt utsatta områden har i vissa fall påverkat upplevelsen av trygghet och säkerhet generellt bland de boende.
Polisen har larmat om situationen i 23 vad de benämner som särskilt utsatta områden, och menar att deras resurser och befintliga metoder inte är tillräckliga för att kunna tillförsäkra trygghet och rättssäkerhet i dessa. I den nationella brottsstatistiken framkommer en dramatisk ökning av våldsbrottsligheten där vapen används, särskilt i gruppen 15 till 29 år.
Exempelvis identifierades mellan åren 2011 och 2016 1255 skottlossningar och 55 attacker med handgranater i Stockholm, Göteborg och Malmö.
År 2005 inledde jag en nu mångårig forskning kring förebyggande arbete mot gängrekrytering, gängens uppkomst, deras organisering och exitprocesser från dem.
Sammantaget kan vi konstatera att:
- Gängens uppkomst går att förklara.
- Gäng är särskilt attraktiva i första hand för dem som ser inte ser framtidsutsikter i det ”ordinarie” samhället.
- Det går att såväl motverka utbredningen av gäng som att intervenera i befintliga konstellationer – men detta kräver ett medvetet, systematiskt och uthålligt arbete.
När jag talar om uppkomsten av gäng avser jag de formationer som växte fram mer tydligt någon gång i början av 00-talet i Sverige. Tidigare bestod de mer etablerade konstellationerna av olika motorcykelgrupperingar, av vilka vissa var närmare associerade med brottslighet än andra.
De nya formerna hade dock inte motorcyklar som gemensam nämnare, utan istället fungerade det egna kvarteret och inte minst skolan de gick på som förenande.
I dessa grupperingar fanns utrymme för ett slags entreprenörskap där deltagarna samtidigt som de avancerade i brottslighet utvecklade moraliska koder och organiserade arbetet på mer eller mindre tydligt sätt.
Bland de många jag träffat som vandrat denna väg framkommer ett gemensamt drag – de kände sig inte hemma och såg inte en framtid i att följa den utpekade vägen.
Många hade vuxit upp med familjesvårigheter, skolan erbjöd i första hand bevis på det egna misslyckandet och ”samhället” uppfattades tillhöra någon annan som de inte riktigt skulle bli insläppta i.
Bakom de individuella livshistorierna skymtade ett samhälle i stark förändring, där det egna bostadsområdet framstod som nedvärderat av majoritetssamhället och där möjligheten att få arbete och räknas med uppfattades som liten.
När så gäng växte fram kunde dessa erbjuda ett kompensatoriskt svar som gav bekräftelse på att man var någon, där gängetableringen i ett område manade till efterföljd i ett annat. Och i ett system där bekräftelsen kommer från att man som enskild medlem eller som gäng framstår som starkare, modigare eller smartare än andra uppstår med naturlighet en konkurrens om det ändliga kapitalet respekt, och därmed strider internt och externt.
Parallellt med denna utveckling, etablerades successivt olika former av samarbeten och partnerskap för att motverka rekrytering och gänguppgörelser. Lärdomar från dessa visar att ett systematiskt, mångfacetterat samarbete under tydlig ledning och över tid faktiskt får effekter, åtminstone i avgränsade situationer.
Man kan exempelvis se att när man i Göteborg lagfört vissa gängmedlemmar och tillsammans erbjudit sociala insatser till dem, har våldsbrottsligheten också påverkats.
Men på samma sätt som att man kan se att uppkomsten av gängen relaterar till samhällsförändringar i riktning mot ett mer uppdelat Sverige, kräver ett mer avgörande proaktivt arbete att själva jordmånen i vilken gängen hämtar sin näring får ett annat innehåll.
Här krävs en mer genomgripande socialpolitisk satsning för att lyfta status och attraktivitet för vissa bostadsområden, skolor och fritidsverksamheter.
Slutmålet är att man som ung människa ska bli erkänd för sina kvaliteter.
Och dessutom se det som attraktivt att använda de här kvaliteterna för såväl sin egen del som för att bidra till andras välbefinnande.
