”Scared to death. He wish he could get out of the whole thing! The man is frightened. He's meeting his master. His teacher. His idol.”

Han hoppade hopprep när han vrålade de klassiska orden.

I bar överkropp. Långbyxor. Det ser varmt ut. Fuktigt. Folk skrattar i bakgrunden.

Foreman hade naturligtvis aldrig Ali som tränare. Knappast heller som förebild.

De var bittra konkurrenter.

Någon dag senare var Muhammed Ali världsmästare.

Niklas Edin ska möta sin lärare. På riktigt.

Det är inte okomplicerat.

En dröm som skulle bli verklighet

Jag minns det väl. Jag satt i en förvånansvärt varm ishall och drack kallt kaffe. I ett par månader hade jag kuskat runt i Nordamerika.

En rörig resa, både i livet och jobbet, med ett högst oklart mål. Men nu satt jag i alla fall i en hall i Kelowna i Klippiga bergen och tittade på curling.

Niklas Edin hade målet mer utstakat. OS i Vancouver var bara någon vecka bort, men det verkliga målet låg fyra år längre fram i tiden. Sotji 2014.

Jag fick hela historien av mannen mitt emot mig. Sören Gran.

Han berättade en fantastisk saga om ett lag som hade en dröm som skulle bli verklighet. Analysen var glasklar: curlingsporten var underutvecklad. Isen låg öppen och den som var beredd att satsa allt skulle inom ett par år sopa banan med världseliten.

Niklas Edin nappade. Året var 2008 och med sig på tåget fick han Sebastian Kraupp, Fredrik Lindberg och Viktor Kjäll. Tillsammans med Sören Gran slöt de en pakt som innebar en kompromisslös satsning mot guld 2014.

Målet var att ta sporten till en ny nivå. Lag Edin flyttade till Karlstad; tränade på heltid. Åt, sket och sov curling. Dygnet runt. Somliga kallade det målmedvetenhet. Andra sa besatthet.

På vägen har laget aldrig fått de stora rubrikerna. Men de har vunnit de stora titlarna.

Fysiken är avgörande

En av idrottsvärldens mest omskrivna händelser är titelfighten i dåvarande Zaire; mellan Muhammad Ali och världsmästaren, storfavoriten, George Foreman.

Matchen omgavs av sådan laddning; elektricitet och mystik att det ännu, decennier efter rumlandet i djungeln, går att ta på atmosfären.

Självklart vann Ali. Utmanaren. Underdogen.

Ju mer jag läser om matchen, desto mer övertygad är jag att de avgörande slagen delades ut redan före gonggongen vibrerade.

Jag undrar hur snacket låter i curlingens katakomber inför matchen imorgon? 

Världens bästa curlinglag blir man inte enbart på isen. Långa teknikpass har varvats med hård styrka och uthållighetsträning.

Den okunnige må skratta och tycka att curling är en promenad i parken. Med kvast.

Men fysiken är avgörande. Dels för att orka sopa hårdare; dels för att klara behålla koncentrationen genom långa matcher. Men inte minst – för att orka träna ännu mer curling.

Jag kollar med Lag Edins fystränare Jonas Asplund, som under flera år även ansvarat för Färjestads BK:s fysträning, för att få en bild av vilken nivå curlingkillarna befinner sig på.

Han berättar att fysprofilen är fullt jämförbar med ett SHL-lag i hockey. Maxstyrkan skiljer sig, till hockeyns fördel, men den relativa styrkan med egen kroppsvikt är densamma. När det gäller explosivitet och kondition är de fullt jämförbara, säger Asplund.

Har inte lämnat något åt slumpen

Lag Edin har inte lämnat något åt slumpen. Hundratals timmar har ägnats åt att kartlägga motståndare. Finns en match med någon av världens bättre spelare på video så har Niklas Edin sett den rullen.

Minst tre gånger.

Det handlar om att notera detaljer. Och resonera om hur de kan göras bättre.

Bollplanket hette alltid Sören Gran. Coachen.

Men så kom sveket. Vi måste nog kalla det så.

I själva verket handlade det om ett erbjudande från väster som var för lockande för att inte tacka ja till.

Sören Gran fick möjligheten att bli heltidscoach för det skotska (brittiska) landslaget, och tog den.

Kvar i Karlstad stod Lag Edin – utan den tränare de tänkt vandra hela vägen till OS-guld med.

Men det stannar inte där.

Samme Sören står nu mitt i vägen i skinande rustning och med nedfälld lans.

Mellan Lag Edin och drömmens slut står Grans brittiska landslag.

Och bara ett av lagen kommer spela om det olympiska guldet.

Sören Gran lär inte gorma som Ali inför matchen i morgon.

Lag Edin lär inte göra om Foremans misstag.

I en av (de många, fantastiska) dokumentärerna om titelfighten 1974 säger Foreman:

”Jag var inte rädd. Jag tänkte att det skulle gå enkelt. Men jag förlorade. Jag underskattade min motståndare för att jag inte kände min motståndare.”

Upp i ringen i morgon kliver två lag som definitivt känner sin fiende.

När gonggongen ljuder väntar 10 stenhårda ronder.

Läraren mot eleven. På riktigt.