Elitidrott är till sin natur en balansgång mellan ansträngning och överansträngning, både fysiskt och mentalt. Ingen vet om äldre tiders idrottare mådde bättre eller sämre, för det finns ingen forskning. Därför vet heller ingen om 330 hjälpsökande personer på fem år är lite eller mycket idag. Däremot ser man en acceleration, att en idrottare som ser att kompisen sökt stöd gör likadant själv. Det nya är också attityden, att idrottare vågar söka hjälp och till och med tala ut om vad de går igenom.
– Ska vi upp den allra högsta nivån så blir det ju extraordinära personligheter och extraordinära prestationer man letar efter, men jag tror också att det finns en möjlighet att få en större mångfald och mer inkluderande på många sätt och vis, och göra det mer hållbart och hälsosamt också , säger Göran Kenttä till SVT Sport.