Antichrist – En pusselbit av von Triers psyke

Uppdaterad
Publicerad

Cannes är bra. Fint väder, spännande film, givande professionella/sociala möten men jag ogillar de franska skratten. Jag ogillar dem starkt.

De där skratten som kommer utspridda under en visning av vissa filmer, oftast filmer som vågar ta ut svängen. De där krystade skratten som fnyser åt filmmakaren, som betyder ”Mai oui, jag är lite smartare er andra”. Arrogans, helt enkelt – och det är i sanningens namn inte bara fransoser som hänger sig åt de där nedvärderande lätena, men det är på Cannesfestivalen de hörs mest, så någon geografisk koppling borde det finnas.

Det är paradoxalt nog skrattarna som inte har någon humor. Ingen intelligent sådan i alla fall. Oftast missar de just den humoristiska poängen i en scen, tar det hela bokstavligt, och börjar i brist på annan reaktion, skratta. Nu ska jag inte använda ordet skratta mer i denna text.

Lars von Trier

Nåväl. En gubbjävel framför mig började smacka högljutt redan under prologen av Antichrist, och ju längre filmen led, och ju fler bisarra scener som kom, desto mer började han och hans gelikar i publiken flabba, vilket naturligtvis tog bort en del av udden i denna högst udda, besynnerliga, makabra och våldsamma film.

Jag hade ju som sagt hört en hel om filmen innan så chockverkan var låg på mig (förutom en scen som hyser en sax och ett kön), men jag gillade den. Vilket inte reflekterar den allmänna opinionen här nere. Men så är jag också stor, mycket stor, von Trier-fan och dessutom hobby-freudian – och Antichrist är inte så mycket en berättelse, det är en snårig och mörk stig in i von Triers psyke. Nja, kanske mer bara en pusselbit. Han har hur som helst själv sagt att detta är det konstnärliga resultatet av hans djupa depression och det finns inget i filmen som talar emot den teorin.

Det är onda bilder, åskådliggjord psykos, bisarra mardrömmar. Här och där lite von Trier-humor, vilken som sagt inte uppfattades av alla.

Vad gäller den påstådda misogyna hållningen: Jo, rent ytligt finns en teori att kvinnor är onda av naturen. Att kvinnor styrs av naturen och att naturen är Satans kyrka. Men denna teori framförs å andra sidan av en psykotisk kvinna? Å andra sidan är slutet (där en films sentens ofast döljer sig) lite för obskyrt för att låna sig till en rak tolkning.

I eftertexterna kan man för övrigt läsa att det i teamet fanns en Consultant on misogyni. Många här, speciellt kvinnor, har påpekat att det knappast kan ha varit något som just von Trier behövde.

Nu måste jag tyvärr åk hem, mycket talar för att festivalen kommer att fortsätta ändå, som om ingenting har hänt.

Fakta

Så arbetar vi

SVT:s nyheter ska stå för saklighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Vid akuta nyhetslägen kan det vara svårt att få alla fakta bekräftade, då ska vi berätta vad vi vet – och inte vet. Läs mer om hur vi arbetar.

Lars von Trier

Mer i ämnet