Den polska regissören Agnieszka Holland är väl mest känd för det som hon har skapat i andra länder, framförallt USA, där hon på senare år regisserat avsnitt av påkostade A-lagsserier som ”House of Cards” och ”Treme”.

Nu är hon hemma på mammas gata med en udda mordhistoria som har sina fysiska rötter i den polska naturen.

”Villebråd” saluförs för våra amerikaniserade TV-hjärnor som en mix av ”Fargo” och ”Twin Peaks” men det är jämförelser som både haltar och leder fel.

Snarare är det en systemkritisk Miss Marple vi möter ute i skogen.

Janina är en pensionerad lärarinna som lever ensam i en stuga med sina två högt älskade hundar. Stor del av hennes energi går åt till att störa traktens jägare i deras enligt henne blodiga värv. När hon en morgon hittar sina jyckar skjutna ger hon sig ut på ett litet korståg i bygden för att hitta hundmördarna.

Genom Janina möter vi den rike mannen, polischefen, prästen och andra lokala pampar. Dessutom så mycket natur och vilda djur att man inte skulle bli överraskad om David Attenborough plötsligt klev fram ur ett snår.

Skådespelaren Agnieszka Mandat-Grabka, ett stort namn i hemlandet, gör Janina med full emfas. Hon är en naturkraft i sig, drar som en enveten blodhund genom grannskapet. Hon misstänker såklart jägarna för dådet men snart börjar traktens skjutglada män trilla av pinn, mördade på olika finurliga vis. Kanske en naturens hämnd? föreslår Janina.

Holland som regisserar tillsammans med dottern Kasia Adamik ger oss en säregen skröna där kampen står mellan den vanliga människan och den korrumperade makten, men också mellan könen – eftersom det till övergripande del är männen som innehar, och micklar, med den där makten.

Fotot understryker med obehagliga närbilder på mäns smackande munnar som talar fint om människovärden men viskar fult om profit.

Oftare zoomar kameran ut i ett bitvis slående vackert foto (men vem kan i och för sig misslyckas med daggvåta fält i soluppgång?). Naturlyriskt, visst, men ändå mer konkret, mindre insmickrande, än exempelvis den brittiska regikollegan Andrea Arnolds ibland lite väl pretentiöst poetiska behandling av flora och fauna.

Thrillerdelen av ”Villebråd” tappar mot slutet en stor del av sin initiala dragningskraft, berättelsen planar ut och verkar plötsligt vara tämligen ointresserad av sin egen ”who-dunnit”-historia. Otydligheter i all ära, man ska aldrig skriva publiken på näsan, men det är en stor skillnad på att vara medvetet och omedvetet gåtfull.

Men likväl är det sevärt. För den udda atmosfären, det inspirerade kameraarbetet och den rakt igenom engagerande Agnieszka Mandat-Grabka.