1950-talet
TV-apparater börjar dyka upp i svenska hem. Filmbranschen konkurrensutsätts.
1963
Regering och riksdag bestämmer sig för att stödja inhemsk filmproduktion. Stiftelsen Svenska Filminstitutet (SFI) bildas på initiativ av filmkritikern och affärsmannen Harry Schein, som även blir vd. Första filmavtalet undertecknas. Grundbulten är att 10 procent av inkomsterna från biobiljettförsäljning ska gå till SFI, som sedan ska fördela pengarna vidare till produktion av nya svenska filmer. En del av pengarna ska också gå till arkivering, dokumentation och restaurering av film. I utbyte befrias biograferna från vad som då kallades nöjesskatt, som motsvaras av moms idag.
1973
Staten börjar ge direkta pengar till SFI:s ändamål. Både finansieringsform och ändamål börjar luckras upp.
1982
Videobranschen ansluter sig till filmavtalet.
1992
SVT och TV4 går in i avtalet.
1998
Videobranschen lämnar filmavtalet, eftersom de anser att de betalar mer än de får tillbaka.
2006
De övriga tv-bolagen går in i avtalet. Ett nytt filmavtal undertecknas.
2008
Regeringen tillsätter en utredning av filmavtalet. Många anser att filmavtalets tvingande detaljstyrning och långsiktighet inte fungerar i den snabbt föränderliga verkligheten.
2009
Resultatet av utredningen presenteras: Man är bland annat orolig för SF Bios monopolställning på marknaden vilket ger dem stort inflytande i filmavtalet, samt att illegal fildelning hämmar investeringsviljan i framtida legala streamingtjänster. Utredningen bedömer förutsättningarna för ett nytt filmavtal som ”mycket osäkra”. Men filmavtalet från 2006 förlängs med två år, och börjar gälla till och med 2013.
2012
Ett nytt filmavtal undertecknas för perioden 2013-2015.
2014
Avtalet förlängs till 2016.
2015
Kulturminister Alice Bah Kuhnke (MP) meddelar att hon inte vill att avtalet förnyas efter 31 december 2016. Istället ska en ny statlig filmpolitik se till att stödet blir mer teknikneutralt, mer långsiktigt och mer kvalitetsinriktat.
Pengafördelning då, nu och kanske sen
1963: Biograferna betalar tio procent av sina biljettintäkter till SFI, som portionerar ut dem på nya filmproduktioner.
2015: SFI delar idag ut omkring 400 miljoner om året i olika filmstöd. Av dessa kommer hälften från staten, en dryg fjärdedel från biografernas biljettintäkter och resten från andra parter i filmavtalet, framför allt tv-bolag.
Det är alltså samma tio procent av biobiljettintäkterna som fortfarande går till SFI, och utgör en fjärdedel av SFI:s budget (mellan 135 och 150 miljoner kronor om året). Biograferna betalar i dag dessutom 6 procent i moms.
2017: Om filmavtalet skrotas kommer biograferna att sluta betala sitt tionde till SFI. Istället kommer de att betala 25 procent i moms till staten. Staten kommer att täcka upp för SFI:s förlust från biograferna, och betala ännu mer till dem. Men vad som händer med de andra parterna i filmavtalet, som står för resterande 25 procent av SFI:s 400 miljoner, är oklart.
Parter som ingår i avtalet idag:
1. Svenska staten.
2. Filmbranschen: Sveriges biografägareförbund (med SF Bio som största aktör), Folkets hus och parker, Riksföreningen Våra gårdar, Sveriges filmuthyrareförening, Film- och TV-producenterna i Sverige och Nätverket för regionala filmproduktionscenter.
3. TV-branschen: SVT, TV 4, MTG (bland annat TV3 och TV6) SBS TV (bland annat Kanal 5, 9 och 11) och C More Entertainment.
Källa: SFI, regeringen.se