Inbördeskriget i Angola verkar verkligen ha varit något i hästväg. Både när det gäller det bestialiska våldet och den komplexa politiken där bakom. När Portugal tvingades släppa sin afrikanska koloni 1974 uppstod ett maktvacuum som snabbt fylldes av olika stridande grupper. Främst MPLA och UNITA som gick lös på varandra för att ta tronen, och eftersom det kalla kriget stod i full blom klev USA och Sovjetunionen in på var sina sida. Senare anslöt även Kuba och Sydafrika, plus en massa giriga människor som suktade efter så kallade blood diamonds. Totalt brutalt kaos.

Konflikten höll på i 27 år men det är från dess tidiga år som det här vittnesmålet kommer, och så även den svenska dokumentären Mitt mörka hjärta som kom 2011. Där återbesökte sydafrikanen Marius van Niekerk det Angola som han som ung soldat varit med att invadera. Tillsammans med tre före detta soldater från lika många olika motståndsgrupper reste van Niekerk längs en flod – likt huvudpersonen i Joseph Conrads klassiker Mörkrets hjärta (som blev lika legendartade filmen Apocalypse Now) – för att tillsammans brottas med sina gemensamma trauman.

Mitt mörka hjärta hade sina brister men den helvetiska bild av kriget som målades upp satt kvar i mig långt tid efter, och det kommer nog även den här animationen, som är en bearbetning av den polske journalisten Ryszard Kapuscinskis reportagebok från kriget, att göra.

Det tar dock en stund att smälta det machomarinerade berättandet, som verkligen doftar dåtid. Huvudpersonen är en hårding som med pannan i djupa veck och hjältetypiskt dåligt konsekvenstänkande går mot strömmen. När alla andra flyr faran (och landet) söker han dess källa. Han ignorerar multipla varningar om att åka söderut för att hitta den portugisiske rebellledaren som bytt sida (även här spökar Apocalypse Now), vilket leder till alldeles för många replikskiften likt detta: 

”Det är livsfarligt!”

”Ja, men jag måste dit. Det är där min story är!”

Om kan man svälja denna tjôtiga och daterade idoliseringen av den oförvitlige, sanningssökande Reportern finns det ändå en hel del gott att ta till sig här. Precis som i den hyllade Waltz with Bashir från 2008 får vi brutal politisk historia serverat i realistisk animation, men filmmakarna Raúl de la Fuente och Damian Nenow tar ett steg till genom att varva den med surrealistiska drömmar, dokumentärklipp, nutida intervjuer med de som var med, och foton på några av de som dog.

Allt sammantaget en suggestiv genre-och mediemix som attackerar sinnena från olika håll, och tack vare det lyckas levandegöra ett komplicerat historiskt skeende.