Efter Legionärerna skrev Enquist en lång rad lysande romaner som bygger på verkliga händelser i svensk historia, ja alla de rörelser som en gång formade Sverige, arbetar-, idrotts-, nykterhets- och frikyrkorörelse bildar bakgrund i hans böcker. Samtidigt står individens roll och ansvar i centrum i berättelser som förenar detaljskarp realism med modernistiska experiment, där återkommande teman bildar ständigt nya mönster som glasbitar i ett kalejdoskop: sveket mot idealen, de politiska såväl som de personliga, övergreppen, de goda föresatserna, kärleken.

Utgångspunkten finns alltid i byn, i Norrland, medan de pjäser som gjorde Enquist till en av Europas mest spelade dramatiker byggde vidare på klassiker som Strindberg, Lagerlöf och HC Andersen. Med osvikligt spårsinne letade han sig fram till det förtigna och fördolda hos föregångarna.   

I Enquists författarskap finns en rörelse från det ”politiska”, från vänsterns besvikelse och skuld – som Enquist lyfte fram långt innan högern vulgariserade den – inåt, mot en alltmer renodlad kärna av nedärvd mänsklig svaghet. Från ”Musikanternas uttåg” (1978) till ”Nedstörtad ängel” (1985) och ”Ett annat liv” (2008). Men individen, hur ensam hon än står, är aldrig frikopplad från det politiska, alltid en del av ett större landskap. 

Med PO Enquist försvinner en författare som i nästan 60 år påverkade bilden av Sverige och enträget gestaltade och försökte förklara det som inte går att förklara, kärleken, dödsdriften. Men författarskapet finns kvar!