Han Kang hade precis ätit middag med sin son hemma i Seoul när Svenska Svenska Akademiens ständige sekreterare Mats Malm ringde.

– När jag intervjuades av Nobelpriskommittén trodde jag att det var en busringning men i slutet förstod jag att det var på riktigt.

Sedan dess har hon inte velat prata med journalister. I en första intervju efter tillkännagivandet försäkrar Han Kang att hon tycker om att fira, men att hon inte velat hålla presskonferens eller ha någon stor fest.

– Jag vill inte vara i strålkastarljuset just nu. Jag tycker om att leva i lugn och ro, och jag behöver lite tid för att fundera över vad priset innebär, säger Han Kang till SVT.

”Hoppas att vi kan lära oss av vårt förflutna”

Några dagar efter beskedet har telefonen slutat ringa och den 53-åriga författaren har hittat tillbaka till lugnet och fått skrivro.

– Jag vill fokusera på skrivandet.

Hennes författarskap präglas av teman som våld, trauma och identitet. Den senaste romanen, Jag tar inte farväl, handlar om massakern i sydkoreanska Jeju. Han Kang påverkas även mycket av det rådande världsläget.

Vad kan vi lära oss genom att konfrontera hemska, historiska händelser?

– Vi har haft många möjligheter att lära oss genom vår historia och genom ordet, men uppenbarligen verkar det upprepas. Jag hoppas att vi åtminstone någon gång kan lära oss av vårt förflutna. Att vi borde sluta döda är en mycket självklar slutsats av vad vi har lärt oss.

Kommer på Nobelfirandet

Han Kang tror inte att priset kommer att förändra något för henne. Hon berättar att hon inte skriver särskilt snabbt och att hon vill fortsätta i sin egen takt.

– Det är inte som om jag kan skriva en roman om året, eller något sånt. Till exempel tog det mig sju år att slutföra We do not part (Jag tar inte farväl på svenska, reds. anm.). Jag tar min tid och jag skriver vidare och jag tror inte att något kommer att förändras.

Hon ska försöka komma till prisceremonin i Stockholm. Så fort hon har avslutat romanen som hon just nu skriver på, förhoppningsvis i oktober, november, ska hon börja skriva på sin nobelföreläsning.