Myndigheten för kulturanalys fick 2019 i uppdrag av regeringen att titta närmare på tillämpningen av den så kallade principen om armlängds avstånd – det vill säga tanken att politiker inte ska lägga sig i kulturens innehåll.

I rapporten ”Så fri är konsten” konstaterar myndigheten nu att det förekommer kulturpolitisk styrning på kommunal-, regional-, och regeringsnivå som påverkar, eller riskerar att påverka, den konstnärliga friheten på ett negativt sätt.

Statliga bidragsgivare

Bland annat nämns hur det statliga bidragssystemet till kultursektorn är utformat, och då lyfts Kulturrådets ansökningsblankett fram som ett specifikt exempel.

Kulturrådet, och andra statliga bidragsgivare, ska på uppdrag av regeringen exempelvis rapportera om hur de bidrar till hållbar utveckling och integrera olika gruppers rättigheter i sin verksamhet. Kulturrådet ska även i viss utsträckning arbeta med att främja vissa perspektiv i det konstnärliga innehållet.

Men det framgår, enligt rapporten, inte av regeringens styrning hur Kulturrådet ska förhålla sig, eller inte förhålla sig, till dessa perspektiv i bidragsgivningen.

Risk för påverkan

I ansökningsblanketten får de som söker bidrag en fråga om hur de integrerar olika former av rättighetsperspektiv i sitt projekt, sin verksamhet eller sin musikutgivning.

– Då tolkar en majoritet av de sökande det som att det handlar om att de ska beskriva hur de här olika perspektiven kommer in i det konstnärliga innehållet, säger Pelle Amberntsson, utredare och analytiker på Myndigheten för kulturanalys.

– Oavsett hur vällovliga de här olika perspektiven är så är det helt enkelt inte fullt förenligt med konstnärlig frihet, då det finns en tydlig risk att de sökande påverkas i en viss riktning. Sedan är det svårt för oss att säga exakt hur mycket man påverkar de sökande.

Enligt utredningen är det inte heller möjligt att tillämpa principen om armlängds avstånd fullt ut på regional och kommunal nivå. Dels saknas det skydd mot politiskt inflytande över konstnärligt innehåll som armlängdsprincipen förutsätter, dels är flera regioners och kommuners förhållningssätt till armlängdsprincipen tvetydigt.

Kulturminister Amanda Lind (MP) menar att hon är medveten om den problematik som lyfts i rapporten.

– Jag är medveten om  att det finns olika typer av hot mot den konstnärliga friheten och att det kan finnas den här typen av påverkan. Det är ett skäl till att jag beställde den här rapporten, för att jag vill få upp åtgärdsförslag på bordet.  Det är naturligtvis oacceptabelt att konstnärer och kulturskapare avstår att söka stöd för att det finns politiska krav kopplat till det.