Det här är smartare!, sa Sture Nordh med förnöjsamt eftertryck när han jämförde sin kommittés förslag med den betalningsmodell som används i Storbritannien.
Det var på det hela taget en belåten public service-kommitté som presenterade sitt första delbetänkande på måndagen. Hur ersätter man tv-licens med skattefinansering – utan att urholka public service-bolagens oberoende och politisera deras budgetar? Det var den kluring som den parlamentariskt sammansatta kommittén under ledning av förre TCO-basen Sture Nordh fått i uppdrag att lösa.
Som stolta politiska hantverkare pekade man ut finesserna hos den individuella public service-avgift man konstruerat:
Den är allmän (alla över 18 som har en inkomst ska betala) så det behövs inget snokande i medborgarnas medievanor och samtidigt blir hanteringen extremt billig.
Pengarna går i ett slutet system (en särskild skatt som går till ett särskilt konto som bara får användas till public service) vilket skapar något som liknar oberoende.
Den är indexreglerad så när den väl tickar igång ska den sköta sig själv och följa den allmänna kostnadsutvecklingen.
Den är utformad så att anslaget till public service inte går att sänka, utan att man först ändrar lagen.
Syftet är att hålla den utanför riksdagens årliga budgetprocess, i ett slags hajbur som skyddar mot de osthyvlar, yxhugg och vindkantringar som kan tänkas uppstå i de politiska och finansiella konjunkturernas spel.
Kommer det att räcka?
Vi lever i en tid då det politiska påverkanstrycket på journalistik och media ökar – även i delar av världen där vi inte på hundra år varit vana vid att leva med ett tydligt sådant tryck.
Sture Nordh-kommitténs individuella ps-avgift ser ut att vara en robust apparat, vilket faktiskt kan komma att behövas.
Detta är public service-kommittens första delbetänkande, och minst intressanta. De heta frågorna kommer i slutbetänkandet.
Frågorna om var gränsen mellan public service och kommersiella medier ska dras – om den nu alls ska dras? och i så fall hur det ska gå till, med vilka medel, av vem?
Frågorna om det är rimligt att public service-bolagen konkurrerar helt fritt med tidningsföretagen, med exakt samma medel? Och frågorna om det är rimligt att någon försöker sätta tvingande gränser för hur public service-företagen får lov att utvecklas.
Detta börjar ps-kommittén arbeta med nu. Slutbetänkandet ska vara klart till sommaren.