I Aischylos trilogi Orestien driver hämndbegäret en far, en hustru, en son och en dotter till fruktansvärda mord. Tyvärr är det en tematik som ligger dikt an vår egen tid.

När Jeton Neziraj (manus) och Blerta Neziraj (regi) gör en nutida take på det grekiska familjedramat är musiken en drivande motor och kören förvandlad till en klassisk komikerduo som tar till nonsensspråk för att kommentera den eskalerande grymheten i skeendet. Det är en lovande utgångspunkt för en angelägen uppsättning.

Balkan Bordello är en satirisk kabaret som med sånginslag på brechtianskt manér skapar en distans till materialet som ger möjlighet att reflektera över krigets olika ansikten, här i en konflikt som skulle kunna utspela sig på Balkan men också, förstås, i Ukraina.

Mellan sångerna bidrar miniorkesterns – piano och slagverk – ibland ljudhärmande rytmer till den högt uppdrivna stämning som råder på det bedagade Balkan-hotell vi för en kväll tar in på.

Uppsättningen är stökig och brölig och ibland svår att begripa sig på, den skaver och byter ständigt skepnad, precis som kriget. Här har krigets logik och hierarki inkorporerats i människors blodomlopp och det finns inte plats för vare sig ren kärlek eller empati ens när kriget tar slut.

Här har man gjort våldet till Gud och det är svårt för de stackars människorna att hitta ett moraliskt rättesnöre, vare sig man som städerska ska städa rent från hårstrån och blod, eller som dotter ska bringa reda när mamma, pappa och mammas nye älskare har fullt upp med sina hämndaktioner.

Krigets galenskap blir tydligare ju längre in i våldsspiralen vi når. Pylades, korografen från Stockholm, tillika Orestes älskare, står inledningsvis för hopp om en frisk fläkt, men i cynismens tidevarv gottar också han sig åt kriget med konsten som förevändning.

Med iver iscensätter han en makaber dödsdans och i slutscenen möter vi hela ensemblen som döende svanar ur en känd balett. Döden har nu på allvar blivit upphöjd till konst. Grymmare än så blir det knappast.