Det senaste året har gett biopubliken ett generös knippe struliga flickkvinnor som pajar relationer, tappar kontrollen och tycker synd om sig själva. Som i ”Året då jag slutade prestera och började onanera”, ”Ur spår” och ”Maya Nilo (Laura)”. Hos dem finns ett grovt stråk av självömkan. Kaoset i deras inre är andras fel, de är omringade av egoister eller tråkmånsar.

Det kanske räcker det med sådana karaktärer nu?

I Andreas Öhmans film heter hon Lisa (Karin Franz Körlof). Hon är framgångsrik serietecknare, har en relation med sin förläggare och sliter med titeln på sitt första seriealbum. Mitt i detta ringer föräldrarna och säger att Lisa, hennes jagsvaga bror och hennes bittra Vad-det-här-allt?-syster, måste komma hem till Kramfors bums. Pappa har börjat tänka på döden och undrar vem av barnen som kan tänka sig att flytta hem igen och ta hand om skogen?

Hemvändarfilmer är ofta förutsägbara. Inte denna. Inte minst för att Lisa är så tjurig och motsträvig. Hon mobbar folk i sina seriestrippar och sabbar idel stämningar med sina svär- och könsord.

Som publik får vi så småningom en liten förklaring. Familjen har erfarit en stor tragedi som Lisa tagit på sig skulden för. Den känslan har vuxit till ett mörker inom henne.

En huvudfigur måste inte vara sympatisk men man måste förstå denna för att bry sig, det bör finnas försonande drag. Hos den självömkande Lisa dröjer det länge innan vi får se en glimt av hennes inre. Men när vi väl får det, får både hon och resten av familjen nytt liv och ett större djup. Där hade man gärna stannat en stund.

Andreas Öhman (regi och manus) visade på originalitet med debuten ”I rymden finns inga känslor” och ”En dag kommer allt det här bli ditt” har också ett säreget berättarspråk och dramaturgi. Till exempel får olika objekt eget liv för att visa hur Lisa ser hela sin omvärld genom sitt serietecknarfilter.

Finast är symboliken med skogen som ingen vill ta hand om; som står för en önskan om att allt ska förbli som det varit. Häri ligger ett vemod som hade kunnat beröra långt mer än vad självömkan och serietidningsmobbing gör.