Hur skulle du själv definiera ortensvenska?
– Det är ju en dialekt som har en ibland överdriven brytning. Man tar in mycket låneord från engelskan och arabiskan. Det är ett språk som man ser inte minst bland unga människor.
Nu kallar du det för en dialekt men i ditt uttalande på Facebook och Instagram kallar ni det för en avart. Vad menar du med det?
– Det blir en avart från svenskan. Det är inte en dialekt som majoritetssamhället uppskattar. Det är bara att titta på hur arbetsmarknaden fungerar.
Vad vill du göra rent konkret?
– Vi har exempelvis förslaget om den isländska språkmodellen där vi genom statliga verktyg hittar andra ord där svenskan inte räcker till, så hjälper man till från statligt håll med det. Det har funkat bra i Island där man är noga om att värna sitt språk.
Tidöpartierna om SD:s uttalanden
Kulturnyheterna har frågat hur Tidöpartierna ser på Sverigedemokraternas tankar om ortensvenska. Kristdemokraternas kulturpolitiska talesperson Roland Utbult svarar i ett mail att ”folkvalda ska kan inte tvinga någon att tala på ett visst sätt. Samtidigt är det viktigt att bevara det svenska språket.”
Den moderata kulturministern Parisa Liljestrand skriver till oss att ”regeringen i dagsläget inte ser behov av att förändra språklagen.”
Liberalerna har inte svarat.
Javascript är avstängt
Förortssvenska
Enligt Institutet för språk och folkminnen är förortssvenska eller ortensvenska en sociodialekt (social dialekt) som uppstått och används i en viss social grupp. Den beskrivs som en variant av svenska som talas på flera platser i Sverige med några gemensamma språkdrag, till exempel staccatoartad talrytm och språkmelodi. Även Sje-ljudet uttalas starkt, till exempel i ord som skön. Ett annat språkligt drag som kännetecknar förortssvenska är så kallad rak ordföljd: nu jag fattar i stället för nu fattar jag.
