Efter snart två decennier har det visat sig att systemets stora vinnare varit fondbranschen. När nu regeringen återigen vill göra om PPM säger utredaren att denna gång ska verkligen ”spararens och pensionärens intresse alltid komma i första hand”.  

Enligt statliga Sjunde AP-fondens senaste årsredovisning har de privata fondernas genomsnittliga avkastning sedan startåret varit cirka 74 procent. En avkastning som inte alls är så dum jämfört med bankräntan.

Problemet är bara att de som inte gjort något val och därmed hamnat i Sjunde AP-fondens ickeväljarfond, fått en betydligt bättre avkastning. Den har varit hela 182 procent sedan starten fram till och med 2018.

Det är en mer än dubbelt så hög avkastning som de privata alternativen. Skillnaden nu är ännu större jämfört med när jag granskade PPM-systemet 2017.

Lönsamt för fondbranschen

För fondindustrin har PPM varit lönsamt. Sedan 2000 har pensionsspararna inom PPM betalat runt 18 miljarder kronor i fondavgifter. Icke-väljaralternativet har hittills varit mycket billigare.

Det så kallade PPM-systemet innebär att 2,5 procent av lönen varje år avsätts till premiepensionen. Där kan den som vill via ett fondtorg välja bland cirka 500 aktie- och räntefonder för att försöka förbättra sin egen pension. De som inte gör något val hamnar i den statliga icke-väljarfonden som förvaltas av Sjunde AP-fonden.

Förhoppningen var att den som utnyttjade valfriheten skulle förbättra en mager pension.

Sämre och dyrare ska bort

I dag står PPM-systemet för en stor del av fondbranschens intäkter. Om regeringens utredare Mikael Westberg får igenom alla sina förslag kommer antalet fonder mer än halveras. Men sannolikt kommer många av fondbolagen finnas kvar.

Enligt utredarens förslag ska fonder som är ”sämre och dyrare” väljas bort. Exakt hur detta ska gå till framgår inte av utredningen. Det blir en av de många utmanande uppgifter som den nya premiepensionsmyndigheten ska hantera.