Sedan Telias köp av Bonnier Broadcasting blev känt är den svenska regeringen, både tidigare näringsminister Mikael Damberg (S) och nuvarande Ibrahim Baylan (S), yrvaket kritiska. Tidigare vd Johan Dennelind hittade i somras raskt ett nytt jobb. Styrelseordföranden Marie Ehrling är petad och ska ersättas i slutet av november.

Det är som att du skickat iväg din 12-åring till Roskilde-festivalen ensam och blir förvånad när hen kommer hem med en tatuering. Som förälder skulle det kanske ha varit lämpligt om du följt med så kunde en del obetänksamma beslut kunnat undvikas från början. Nu är Telias köp av Bonnier Broadcasting påskrivet och avtal finns. Efter vissa eftergifter har EU-kommissionen dessutom gett sin godkänt-stämpel. Det kan bli både krångligt och dyrt att ta sig ur påskrivna avtal om så önskas.

Mediepolitiskt problem

Telias köp av Bonnier Broadcasting är ett mediepolitiskt problem för regeringen eftersom public service finansieras genom en avgift via skattsedeln.

Köpet har väckt diskussion kring om svenska staten är alltför dominant på den svenska mediemarknaden och röster har höjts för att regeringen nu ska sälja sina Telia-aktier.

I svensk bolagsstyrning är det storägarna som vanligtvis tillsätter en styrelse. Styrelsen utser vd. Vill du som ägare vara med och påverka tar du som ägare plats i styrelsen. En sådan plats har den svenska staten valt bort. Däremot är svenska staten ordförande i valberedningen och har på så vis påverkan på styrelsen.

En huvudvärk

Äger du 38 procent av ett aktiebolag där ingen annan aktieägare äger mer än 5 procent är du visserligen i minoritet men likväl så pass betydelsefull att det hade räckt det med att du sträckt upp handen på ett styrelsemöte och med ett enkelt ”nej” i lågmäld ton så skulle Telia haft svårt att genomföra affären. Det har svenska staten valt att inte göra.

För att få affären godkänd av EU-kommissionen var Telia tvungen att göra en rad stora eftergifter och ge konkurrenter både reklamtid och tillgång till kanaler. Men räkna inte med att Telias nya inriktning som mediabolag är oomtvistat. Och svag ägarstyrning av Telia har återigen gett regeringen en huvudvärk.