Det handlar om att sänka lönerna för de jobb som redan har de lägsta avtalade lönerna på arbetsmarknaden för att lättare få långtidsarbetslösa i jobb. En grupp där åtta av tio anses ha svag konkurrensförmåga enligt Arbetsförmedlingen.
Årets ekonomipristagare till Nobels minne, Davis Card, vill höja de med europeiska mått låga lönerna i sitt eget hemland USA för enkla jobb. Däremot tycker han de lägsta lönerna i Sverige är för höga och borde sänkas för att skapa fler okvalificerade jobb.
– Jag tycker det är en bra idé, ofta finns det ju varianter där exempelvis ungdomar får lägre löner, menar David Card, när SVT träffar honom på Berkeley University i Kalifornien, USA.
Av de 700 kollektivavtalen i Sverige, alltså löneavtal mellan fack och arbetsgivare, så innehåller en dryg tredjedel, eller 36 procent*, nivåer för lägsta löner. Ofta handlar det om jobb som organiseras av LO-facken som inte vill se sänkta löner.
– Vi ser att det är helt fel väg att gå. Det är ingen arbetsgivare som anställer för att vara snäll utan man anställer för att man har behov av arbetskraft. Utifrån det måste vi rusta den arbetskraft som finns, säger LO:s ordförande Susanna Gideonsson till SVT.
”Ingen mirakelmedicin”
Det som betraktas som svenska låglönejobb* ligger ofta på dessa lönenivåer för de som är 19 år och äldre:
Den som jobbar på hotell och restaurang har rätt till en lön på knappt 19 000 kronor per månad.
En städare på ett bygge har en startlön på 22 000 kronor per månad.
Den som jobbar i affär, kanske på lagret, får 22 500 kronor per månad.
Lars Calmfors är professor i nationalekonomi. Han är positiv till nya låglönejobb och ser gärna att dessa kombineras med olika stöd, men ser inte något direkt golv för hur mycket de lägsta lönerna ska sänkas.
– Det beror ju på hur stor effekt som man vill uppnå. Det är ju ingen mirakelmedicin, men som komplement till annat så tror jag att det skulle kunna ge ett bidrag, hävdar Lars Calmfors.
*Källa: Medlingsinstitutet