Docenten Gabriella Sjögren Lindquist, som är docent i nationalekonomi vid Inspektionen för socialförsäkringen, ser tydliga vinnare och förlorare. De födda 1959 och senare är förlorare, menar hon.

– Förlorarna på uppgörelsen är de som hade planerat att gå tidigt i pension för att få mer fritid. Som jag förstår överenskommelsen är det de som är födda 1959 som blir första årskullen som får en höjd lägsta ålder för pension från 61 till 62 år, säger hon.

Men hon välkomnar pensionsuppgörelsen.

– Jag tycker att de nya förslagen är väl balanserade. Man har tagit hänsyn till utsatta grupper, som förtidspensionärer och de som har arbetat ett långt arbetsliv, i uppgörelsen vilket är positivt. Samtidigt visar man tydligt att vi behöver få äldre att arbeta högre upp i åldrarna genom att höja åldersgränserna för tidigaste uttag och i lagen om anställningsskydd.

”Frågan är fel ställd”

Professor Joakim Palme, som är professor vid statsvetenskapliga institutionen vid Uppsala universitet, reagerar på frågan om vinnare och förlorare.

– Jag tycker frågan är fel ställd. I pensionsnivå vinner man ju för varje ytterligare år man arbetar, säger han.

Men de två experterna är överens om att pensionsåldern kan komma att justeras flera gånger i framtiden.

– Det är inte ett definitivt besked. Minimi- och maxåldrarna kan flyttas på nytt i framtiden genom nya riksdagsbeslut, säger Gabriella Sjögren Lindquist.

Joakim Palme håller med.

– Vi underskattar ständigt tiden för hur länge vi kommer att överleva. Så i den meningen är det här sanningar som är rörliga mål, säger han.