Efter en dryg månads förhör och tortyr fördes Ahmed Agiza och Mohammed Al Zery plötsligt iväg. De placerades på golvet i en bil och kördes till det enorma fängelseområdet Masraa Tora i sydvästra Kairo.

Till sin förvåning fick de ta av sig ögonbindlarna och bojorna och placerades i en cell där det fanns madrasser, mat och en toalett.

– I cellen fanns det äpplen och bananer och jag frågade officeren som var där ”vems mat är det?”. ”Det är fängelsematen” svarade han. ”Det är omöjligt” sade jag, berättar Ahmed Agiza.

Männen berättar att de nu fick tvätta sig, sova på madrasser och ta på sig nya, rena kläder. De friseras, naglarna klipps och under 3,4 dagar får de äta sig mätta. De vet inte då att de förbereds för ett möte med den svenske ambassadören.

Inne på fängelsedirektörens kontor, där flera officerare från säkerhetstjänsten fanns på plats för att anteckna och filma mötet, fick de träffa ambassadören Sven Linder.

Ahmed Agiza berättar:

– ”Du vet väl att vi har en överenskommelse om att tortyr inte ska förekomma?” sade ambassadören. ”Nej, ingen nämnde det för mig i alla fall” svarade jag. ”Nämnde ingen, varken i Sverige eller här, att tortyr är förbjudet och att du borde få en rättvis rättegång? frågade han. Jag sade ”nej, ingen sade det!”.

Trots den hårda övervakningen av mötet tog han och Mohammed Al Zery risken att berätta en del av vad de utsatts för. De berättade om misshandel, men vågare inte berätta allt om fängelset, och att de blivit slagna och hotade.

– Vi koncentrerade oss på det som hände på flygplatsen och på flygplanet, men var rädda att berätta om det som hände i de egyptiska fängelserna. Ambassadören sade att ”jag är övertygad om att den egyptiska regeringen kommer att hålla sig till överenskommelsen”, berättar Mohammed Al Zery.

Ambassadören Sven Linder åkte sedan tillbaka till ambassaden och skrev i sin rapport, redan samma dag, hem till Utrikesdepartementet i Stockholm att männen under mötet berättat att de hålls i minimala celler, med ögonbindel och att de blir slagna och hotade.

Men detta – och att Ahmed Agiza vid senare besök av ambassadören – även berättar om eltortyren är uppgifter som den svenska regeringen medvetet undanhåller för de männens advokater, för media och till och med för riksdagens konstitutionsutskott och FN.

Efter mötet med ambassadören förs de båda männen direkt tillbaks till mardrömmen i källarrummen under fängelset Amn al Dawla. Där straffades de för att ha klagat till ambassadören,

– När han gick iväg fick vi ta på oss ”tortyrkläderna” och ögonbindeln igen. De slog oss på ett brutalt sätt och utsatte oss för elchocker, berättar Ahmed Agiza.

Mohammed Al Zery:

– De talade om för både mig och Agiza att ingen kommer att kunna hjälpa er, varken ambassadören eller någon annan.