Kungen fick apanage och sin dispositionsrätt till en rad slott och andra fastigheter genom en överenskommelse med dåvarande riksdagen 1809 och 1810. På sin hemsida har hovet i flera år påstått att det gick till så här:

”Äganderätten till ett antal inkomstbringande egendomar och fastigheter överlämnades från kungen till staten. I gengäld gavs kungen och hans efterträdare dispositionsrätt.”

Denna historiebeskrivning har kungahuset också gått ut med i verksamhetsberättelser. Men sanningen är att dåvarande kungen inte överlämnade äganderätten – fastigheterna ägdes i själva verket av staten.

Bor gratis

Genom dispositionsrätten behöver kungafamiljen inte betala någonting för sina boenden. Samtidigt får kungen bestämma vilka som ska bo i 350 olika bostäder och en rad lokaler som ägs av svenska folket. Kungahusets felaktiga beskrivning av historien har spridits och använts av Statens fastighetsverk som ansvarar för de statliga byggnader som kungen bestämmer över.

När caféägaren Indira Alikalfic efter 17 år tvingades lämna sin lokal vid Ulriksdals slott påstod myndighetens fastighetsjurist att kungen hade ägt lokalerna och därför nu hade rätt att ta över. Hon uppger att hon uppfattade formuleringen om att kungen hade ägt lokalerna som ett påtryckningsmedel.

Fel uppgifter under intervju

Så här skrev Statens fastighetsverks jurist till henne:

”Den fastighet som du bedriver din verksamhet ägdes tidigare av kungen. Kungen och svenska staten kom överens för många år sedan om att svenska staten fick äga fastigheten mot att kungen fick använda den när som helst när han behövde den. Nu har kungen meddelat svenska staten som representeras av Statens fastighetsverk att hans verksamhet behöver själv använda fastigheten.”

Även myndighetens ledning ger samma felaktiga historiebeskrivning under vår intervju. 

– Det jag vet är att man mellan dåvarande riksdag och kungen, överlät ett antal egendomar som stod under kungens ägande till staten, säger fastighetsdirektör Peter Wallin.

Men detta är inte sant och när vi påpekar fakta – att det var staten som ägde egendomarna – backar fastighetsdirektören: 

– Så kan det, så kan det vara.  

Hovets nya besked efter SVT:s frågor

Detta att kungen hade ägt fastigheten är alltså inte sant.

– Läget här 1809, 1810 är att staten äger slotten och kan disponera över dem och bestämma över hur de ska hanteras, säger rättshistorikern Martin Sunnqvist som har utrett bakgrunden till överenskommelsen.

När hovet får frågor om historiebeskrivningen säger riksmarskalk Fredrik Wersäll: 

– Det som är helt klart är att substansen i den överenskommelsen som träffades 1809, det var att kungen avstod från betydande belopp i avkastning som han dittills hade fått för sin hovhållning. Om han var ägare formellt eller om det var staten som ägde egendomen eller hela eller delar av egendomen tidigare, det behöver jag titta lite närmare på.

Därefter återkommer han och bekräftar att dåvarande kungen inte ägde fastigheterna:

– Nu ska vi justera den där skrivningen så att den blir historiskt korrekt.

Se hela reportaget ”Kungens bostäder” i SVT Play från klockan 18:00.