Uppdrag granskning träffar en pappa från Malmö vars son dömts för flera rån, misshandel och narkotikabrott. Han säger att han tappade kontrollen över sonen, idag övervakar han honom med en GPS.
– Han gjorde många saker. Han slogs, stal och tog en del droger. Polisen kontaktade mig och berättade allt.
Pappan från Malmö tyckte inte att det svenska samhället gjorde tillräckligt. För några år sedan bestämde han sig därför för att skicka sonen till Somalia under några månader på uppfostringsresa.
”De slår barnen”
Men tiden i Somalia blev inte vad pappan hade hoppats på. Så sent som förra året begick sonen två nya rån som han dömdes för. Sonen, som i dag är 17 år, säger att han fortsatte vara kriminell på grund av ilska han kände efter resan till Somalia och tiden i en religiös skola.
– De slår barnen och så, och de skällde på mig. Jag var riktigt arg.
I dag säger han att han har lämnat kriminaliteten bakom sig.
– Långt bakom, jag har inte samma omgivning, det går bra för mig i skolan.
”En total gränslöshet”
Pappan i Malmö är inte ensam om att ha skickat sitt barn på uppfostringsresa.
Hamid Zafar arbetar som utbildningschef, men var tidigare rektor för Sjumilaskolan i Biskopsgården i Göteborg. Han känner mycket väl till att den typen av resor sker.
– Jag har träffat föräldrar som är på väg att förlora kontrollen över sina barn och skickar barnen till uppfostringsanstalter i Somalia eller i Kenya exempelvis, säger han.
Hamid Zafar har tidigare gått ut i debatten och sagt att ungdomsrån handlar om värderingar. Han menar att ungdomarna många gånger knäckt samhällets koder – de vet hur de ska komma undan med kriminella handlingar utan att det får svåra konsekvenser.
– När den typen av värderingar fått råda under längre tid så blir det en total gränslöshet. De vet att de kan utmana gränserna hela tiden och komma undan med det. Till sist kan de också ge sig på en ungdom, urinera på ungdomen, och de vet att det här kommer inte heller få så stora konsekvenser.
Erkände två rån efter resa
I Göteborg träffar Uppdrag granskning föräldrarna till en kille som var 15 år gammal när han blev misstänkt för att tillsammans med andra ha rånat två minderåriga med hot och våld.
– Efter den händelse fick jag jätteont i själen, i mitt hjärta, i mitt förtroende för jag inte riktigt kunde förstå barnet, säger mamman.
De litade inte på den svenska rättsapparaten, så sonen skickades till släktingar i hemlandet i Mellanöstern under fyra månader. När han kom hem erkände han två rån som han kunde fällas för. Straffet blev att gå till ungdomsbehandlare en gång i veckan under ett halvårs tid.
Mamman tycker att det saknas gränser för barn i Sverige.
– De säger hela tiden “fritt land, Sverige är ett fritt land”. Vad menar ni med fritt land? Menar ni att jag gör allt möjligt utan att det finns en gräns?