24-åriga Elin har fått höra av läkare att hon är en av deras mest svårbehandlade patienter. Men det finns orsaker till hennes psykiska ohälsa som psykiatrin bortsett ifrån.
Elin har autism och blir sjuk i anorexia när hon är 13 år. Efter att en äldre man våldtagit henne utvecklar hon posttraumatiskt stressyndrom, ptsd, med så svår ångest att ätstörningsvården skickar henne till barn- och ungdomspsykiatrin på Sachska barnsjukhuset i Stockholm.
– Jag hade posttraumatiskt stressyndrom när jag kom till BUP. Men jag hade ännu värre ptsd när jag kom ut därifrån, berättar Elin.
“Jag kunde inte få en chans att komma ut”
Enligt journalerna från BUP, som Uppdrag granskning tagit del av, läggs hon i bältessäng när hon får ångestattacker och försöker skada sig själv.
Men enligt Elin händer fler saker där, som hon sedan burit med sig som djupa trauman.
– Det fanns en personal som jag stod i beroendeställning till. Jag var ju isolerad på rummet. Han satt nära mig, kramades och skulle ta på mig. Han stängde dörren om oss och jag kunde inte få en chans att komma ut, berättar hon.
När Uppdrag granskning undersöker vad som hänt Elin under vårdtiden visar det sig att hon från 2017 och framåt berättar för flera ansvariga inom vuxenpsykiatrin att mentalskötaren på BUP utsatte henne för sexuella övergrepp fyra år tidigare, 2013.
– Någon gång sa han “ja, men det är bra om jag sitter här med Elin, för hon blir ju inte bältad när jag jobbar”. Men det var ju bara för att jag var så otroligt rädd för honom hela tiden. Det handlade ju inte om att jag inte hade ångest när han var där, jag hade mer ångest när han var där, säger Elin.
Vården har en skyldighet att utreda och anmäla information om misstänkta övergrepp till Inspektionen för vård och omsorg, IVO, enligt lex Maria. Det sker inte i Elins fall. En enhetschef på vuxenpsykiatrin ringer till enhetschefen på BUP – men ingen agerar.
Det är först i samband med att SVT och vuxenpsykiatrin granskar Elins vård som de ansvariga på BUP anmäler misstankarna mot skötaren till polisen och IVO, våren 2019.
– Vi har saker att lära. Vi behöver bli mycket bättre på att fånga upp signaler, oavsett hur de kommer. Den signalen som kom 2017, kom inte på det sätt vi vanligtvis brukar ta det via, avvikelser, säger Göran Rydén, verksamhetschef vid Barn- och ungdomspsykiatrin i Stockholm.
Spelar det någon roll?
– Nej, jag håller med om det.
Ni fick information om att en som varit patient hos er, ett barn, har berättat om sexuella övergrepp från personal. Det är ju oerhört allvarligt.
– Sett så här i efterhand kan jag hålla med om att vi naturligtvis skulle ha agerat även då, tidigt.
Mentalskötaren valde att sluta
I en intern utredning BUP gjort om misstankarna mot mentalskötaren, som Uppdrag granskning tagit del av, står det att flera anställda redan 2013 rapporterade till enhetschefen om mannens närmanden mot Elin. Enhetschefen kallade mentalskötaren till ett “klargörande samtal”, mannen valde då att sjukskriva sig och avsluta sin tjänst.
Men när BUP till slut gör en IVO-anmälan utelämnar de viktig information ur sina egna utredningar – bland annat observationer om mentalskötaren från 2013 och informationen som kom 2017. Istället påstår BUP att de fick reda på misstankarna först i mars 2019.
– Ja, vi kanske behöver rannsaka oss själva ifall vi har varit alltför bristfälliga i hur vi beskrivit det, säger verksamhetschefen Göran Rydén.
Om ni hade agerat när ni först fick uppgifter om den här skötaren, då kanske inte något mer skulle kunna haft möjlighet att hända?
– Det är jättesvårt att säga men det är ju möjligt.
Det är ju ett ganska rakt orsakssamband ändå?
– Det bygger ju på hur mycket man hade kännedom om 2013.
Det finns uppgifter i er egen utredning om att den här manliga skötaren har suttit med henne i knät i sängen på rummet och sagt till annan personal att gå ut därifrån. Det är inte normalt. Det rapporterades också in till enhetschefen och verksamhetschefen, det struntade man i?
– Och hade vi kunnat vara snabbare in så hade vi också kunnat förhindra att saker hade hänt.
Elin vittnar för Uppdrag granskning om att mannen fortsätter att ringa henne när han slutar på BUP. Hon berättar att han senare våldtar henne, efter att hon skrivits ut.
– Det jag trodde skulle vara slutet blev ju bara början på någonting ännu värre. Sedan visste han att jag hade en beroendetendens till alkohol, och mina svaga punkter, eftersom han hade vårdat mig. Därmed utövade han den makten han hade på mig och det ledde sedan till flera övergrepp.
Det pågår nu en polisutredning, den brottsmisstänkte mentalskötaren tillbakavisar till Uppdrag granskning att han ska ha utsatt Elin för sexuella övergrepp.
“Patientens berättelse måste vara utgångspunkten”
Men om mentalskötaren frias eller fälls, eller polisutredningen läggs ned, har ingen betydelse för vilket lagligt ansvar vården har gentemot patienter som berättar om övergrepp.
I Elins fall har vården åsidosatt sina skyldigheter enligt patientlagen och hälso- och sjukvårdslagen, säger Annika Åkerberg som är jurist på människorättsorganisationen Civil rights defenders.
– De respekterar inte patientens behov av trygghet och säkerhet. Det man ska komma ihåg när man har att göra med tvångsvården är att man inte kan lämna avdelningen och riskerar då att vara inlåst med förövaren. Oavsett om något bevisligen har skett eller inte är det alltid patientens berättelse som måste vara utgångspunkten för det som vårdgivaren sedan gör.
Elin känner att vården har svikit henne.
– Jag känner att de inte inser hur mycket det påverkar ens liv. Hur mycket som krävs för att jag ska kunna upprätthålla ett liv nu utan att gå under av allt som har hänt.